Är reklambilder nonsens eller en kulturell resurs? : En bildpedagogisk undersökning om hur ungdomars ideologi och samhällskritik kan synliggöras i gestaltning av reklambilder.

Sammanfattning: Examensarbete behandlar frågeställningen: Hur kan ungdomars ideologiska ståndpunkt och samhällskritik synliggöras genom gestaltning av egna reklambilder, med utgångspunkt i ett ifrågasättande perspektiv? Syftet med studien var att undersöka hur det var möjligt att få en inblick i vilka ideal och normer som berör ungdomar genom en skapande process. Att genom gestaltning av reklambilder i ett ifrågasättande perspektiv skapa förståelse för att en konstnärlig process kan vara ett sätt att förhålla sig till samhället. Undersökningen genomfördes på en Gymnasieskola i Stockholm med elever som deltog i kursen digitalt skapande. Studien har haft de etnografisk inspirerande metoderna aktiv deltagande observation samt fallstudie. Elevernas reklambilder ligger till grund för analysen, som tillsammans med fältanteckningar och elevernas reflektioner ger underlaget för resultat och diskussion. Analysmetoder som används är det utvidgade textbegreppet multimodalitet, samt bildbeskrivningens begrepp denotation och konnotation. De teoretiska perspektiv som brukas för resultat och tolkning är socialkonstruktionism och semiotiska resurser. I resultat och tolkning förs diskussionen om hur lärarens roll som kunskapsförmedlare och val av bildexempel vid introduktion påverkar elevernas gestaltningar, vilka semiotiska resurser som används i reklambilderna och hur ungdomarnas samhällskritik synliggörs i deras bilder. I slutdiskussionen lyfts frågan om hur ett konstnärligt förhållningssätt kan nyttjas i undervisningen samt hur användandet av reklambilder möjliggör ett samtalsämnen som de flesta känner sig inkluderade i att diskutera och ifrågasätta. Den visuella gestaltningens syfte var att bidra till en fördjupad förståelse av undersökningen och visa elevernas bilder i ett sammanhang som förstärkte deras uttryck. Gestaltningen var ett fotocollage som presenterades i form av en kuliss, där bakgrunden kommunicerade en dystopisk stad och ungdomarnas bilder var de framträdande elementen.