Nattarbete de bortglömda timmarna : en intervjustudie baserad på sjuksköterskors upplevelser av hemsjukvård

Sammanfattning: Allt fler patienter som drabbats av en obotlig sjukdom väljer att leva livet ut i sitt eget hem. Döende patienter är ofta i behov av god symtomlindring. När patienten väljer att dö i det egna hemmet ställer detta också krav på närstående som finns i patientens närhet. Dessa närstående är viktigt att sjuksköterskan också uppmärksammar. För att ge både patient och närstående en trygg och säker vård i livet slut, är det av vikt att det finns personal med kunskap i palliativ vård dygnets alla timmar.   Syftet var att beskriva hur nattarbetande sjuksköterskor upplevde det medicinska stödet i omvårdnadsarbetet till patienter i behov av palliativ vård i hemmet.   Metoden var en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie. En innehållsanalys genomfördes av det insamlade materialet. Sammanlagt genomfördes 11 intervjuer i två olika vårdorganisationer, specialiserat palliativt team dygnet runt och kommunal hemsjukvård i samverkan med specialiserat palliativt team.   I resultatet framträdde fyra domäner i relation till sjuksköterskornas upplevelser av det medicinska stödet. De fyra domänen var läkarstöd, journal/planering, slutenvården och rapportering. Inom dessa domän framkom både positiva och negativa upplevelser. Inom läkarstödet beskrevs behov av möjlighet till kontakt med läkare med inriktning till palliativ vård. De eftersökte stöd i form av hembesök när detta behövdes. Hur tillgången till journal/planering var, såg väldigt olika ut beroende på vilken vårdorganisation som sjuksköterskan tillhörde. Det framkom negativa faktorer så som total avsaknad av tillgång till journal men också positiva upplevelser så som god tillgång och möjlighet att följa patientens planerade omvårdnadsvårdplanering. I fyra av enheterna fanns ingen tillgång till direktinläggning nattetid för de patienter som behövde. Slutenvården fyllde en så mycket större roll än bara sina slutenplatser. Sjuksköterskorna i hemmet uppskattade att kunna bolla idéer och rådfråga kollegor inom slutenvården, vilket minskade känslan av ensamhet. Rapporteringen till och från övriga kollegor var ett område som samtliga sjuksköterskor upplevde kunde förbättras. Övergripande kände sjuksköterskorna sig säkra i sin roll och upplevde sitt jobb givande men önskade överlag ett bättre medicinsk stöd i sitt arbete i patienternas hem.   Slutsatsen är att sjuksköterskorna upplever en ökad trygghet när läkare med inriktning mot specialiserad palliativ vård fanns kontaktbar dygnet runt. Även tillgången till journaler var en avgörande faktor för att känna att förutsättningarna fanns för att kunna lösa situationer som kunde uppstå i patientens hem. Det finns ett övergripande behov av ökad kommunikation mellan vårdlag. Föreliggande studie visar på ett behov av att granska verksamheters sätt att inkludera sina nattarbetande sjuksköterskor i behandling- och omvårdnadsplaner. Denna information som dessa sjuksköterskor besitter kan vara till stor vikt för att öka livskvalitet för patienten och deras närstående.