In Times of Terror: Derogation and Non-Discrimination in International Human Rights Law

Sammanfattning: Hotet från internationell terrorism har blivit en del av både den politiska och den offentliga debatten i många länder och vuxit till en av de svåraste frågorna att lösa för det internationella samfundet. Enligt folkrätten är stater skyldiga att agera för att på olika sätt för att bekämpa terrorism, men samtidigt förblir staterna bundna av sina internationella förpliktelser rörande mänskliga rättigheter. Då säkerhet och frihet kommer i konflikt, uppstår svåra avvägningar där rättigheter ställs emot samhällets säkerhet. Särskilt svår blir avvägningen då vissa gruppers rättigheter äventyras i större mån än majoritetsbefolkningens. Detta tenderar att ske inom anti-terrorismen, där stater uppfinner nya vägar att motarbeta terrorism genom att sikta in sig på redan utsatta grupper. I många internationella instrument för mänskliga rättigheter finns möjligheter för stater att under exceptionella förhållanden derogera från sina skyldigheter. Denna uppsats granskar derogationsreglerna i Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) och i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (ECHR) samt deras effekt i terrorismsituationer. De två regleringarna är väldigt lika till ordalydelsen, men analysen i uppsatsen framhåller att de delvis får olika genomslag i praktiken. Derogationsreglerna granskas sedan utifrån ett icke-diskrimineringsperspektiv för att behandla frågan hur befolkningen skyddas från diskriminerande anti-terrorismåtgärder i derogationssystemet. Skyddet består av ett antal steg där åtgärder kan underkännas av olika skäl, men det bredaste skyddet ges av kravet på att åtgärder ska vara nödvändiga och proportionella. Ett nytt perspektiv på förhållandet mellan frihet och säkerhet (”Human Security”) lyfts även upp som en möjlighet för stater att i framtiden övergå till en mer dynamisk syn på säkerhet. Inom Human Security betraktas mänskliga rättigheter som grunden för samhällets säkerhet, istället för ett hinder för effektiv terrorismbekämpning. I slutet av uppsatsen appliceras ett kritiskt perspektiv för att diskutera frågan om icke-diskrimineringsskyddet i derogationssystemet är tillräckligt starkt för att skydda individer och grupper från förtryck, och uppsatsen argumenterar för att ett tydligare och säkrare skydd mot diskriminering eventuellt skulle gynna både staterna och deras befolkning.