Medlingens betydelse vid beslut om åtalsunderlåtelse - En undersökning om medling vid brott avseende unga lagöverträdare och åklagares inställning till medling vid bedömningen av en eventuell åtalsunderlåtelse

Sammanfattning: Denna uppsats behandlar medling vid brott, samt åtalsunderlåtelseinstitutet avseende unga lagöverträdare, som regleras i 17§ i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL). Mitt huvudsakliga syfte är att genom en kvalitativ undersökning försöka utröna i hur stor omfattning och på vilket sätt som medlingsinstitutet påverkar åklagarnas val att meddela åtalsunderlåtelse inom ramen för LUL:s bestämmelser. Därmed är det främst åldersgruppen 15-17 år som kommer att beröras då det endast är de som omfattas av 17§ LUL. Medling vid brott tog sin början i Sverige för mer än 20 år sedan, och står än idag under utveckling. Medlingsinstitutets rättsliga ställning skiljer sig åt länder emellan. I Sverige ses medling som ett komplement till vårt rådande rättssystem, och ersätter inte polisutredning eller en eventuell domstolsförhandling. Det svenska medlingsinstitutet skiljer sig därmed från t.ex. Norge, där medling istället ses som ett alternativ till den sedvanliga rättsprocessen. Den svenska traditionella straffrättsprocessen bygger på retributiv och bestraffande rättvisa där brottet i första hand ses som ett angrepp mot staten och lagen. Till skillnad från detta bygger medlingsförfarandet på den reparativa rättvisan. Medlingsförfarandet går ut på att gärningsperson och brottsoffer möts inför en opartisk medlare med anledning av att brott har begåtts för att tala om brottshändelsen. Det reparativa tar sig uttryck i att medlingsförfarandet strävar efter upprättelse. Det är parterna själva som ska lösa konflikten, och ett brott ses snarare som en kränkning mot människor och relationer än mot staten. Parterna ska tillsammans försöka reparera den uppkomna skadan och sträva efter försoning. Det huvudsakliga syftet med förfarandet är att det för gärnings- personen ska leda till insikt kring vilka konsekvenser dennes brottsliga handlande har orsakat. Avseende brottsoffret ska denne ges möjlighet att bearbeta sina upplevelser för att minska de negativa följderna av brottet. Det finns både svensk och internationell forskning som visar på att den unge lagöverträdarens deltagande i medling kan resultera i en minskad risk att återfalla i brott. För att medling ska kunna initieras måste den unge gärnings- personen ha erkänt brottet eller åtminstone delaktighet. Medlingsförfarandet bygger också på fullständig frivillighet, och båda parter måste samtycka till ett deltagande för att medling ska aktualiseras. Idag regleras förfarandet i Sverige genom lagen (2002:445) om medling med anledning av brott som trädde ikraft år 2002. Unga lagöverträdare särbehandlas inom det svenska straffrättssystemet genom att de behandlas på ett mildare sätt än vuxna. Unga som begår brott ska så långt som möjligt hållas utanför kriminalvården. Istället ska de hanteras av socialtjänstens brottsförebyggande insatser för att bemöta de ungas handlande med sådana reaktioner som är anpassade efter deras behov av hjälp och stöd. Från och med den 1 januari 2008 är det enligt lag obligatoriskt för Sveriges kommuner att kunna erbjuda medling till alla unga lagöverträdare under 21 år, och det är socialtjänsten i respektive kommun som har ansvar för att medling erbjuds. De unga lagöverträdarnas särbehandling inom rättssystemet tar sig uttryck i särskilda förfarande- och påföljdsbestämmelser, och en sådan är 17§ LUL som reglerar åklagarnas möjlighet till åtalsunderlåtelse avseende unga i 15-17 års ålder. Åtalsunderlåtelse är ett lagföringsbeslut och ett avsteg från den annars rådande absoluta åtalsplikten. Åtalsunderlåtelse innebär att åklagaren av olika anledningar väljer att inte väcka åtal för ett begånget brott, trots att det är klarlagt att personen ifråga är skyldig. I och med 17§ LUL har åklagaren större möjlighet att meddela ett sådant beslut avseende unga lagöverträdare mellan 15-17 år än för vuxna. År 2007 infördes ett tillägg i 17§ tredje stycket LUL som innebär att åklagarna vid sin bedömning av om huruvida en åtalsunderlåtelse ska meddelas eller inte särskilt ska beakta om den unge visat en god vilja att medverka till att medling enligt medlingslagen kommer till stånd. Detta tillägg var ett sätt för regeringen att förtydliga medlingens ställning i det svenska rättssystemet. Initialt är det polisen eller socialtjänsten som har det övergripande ansvaret att tillfråga de unga lagöverträdarna om intresset för medling. Enligt en undersökning som företagits av Socialstyrelsen har det dock visat sig att myndigheterna i landet brister i sitt ansvar då alla ungdomar som ska bli tillfrågade om medling inte blir det. Det har också visat sig att kommunernas arbete kring medling skiljer sig avsevärt åt. Nationella undersökningar, och även min egen kvalitativa undersökning bland ungdomsåklagarna i Malmö stad, har visat att medling i viss mån kan vara en faktor som påverkar åklagarnas beslut i åtalsfrågan. Ett deltagande i medling har även visat sig kunna få betydelse vid domstolarnas straffmätning och påföljdsval. Med andra ord kan medling få en effekt på rättsliga beslut genom att den unge visar ånger och en vilja att ställa till rätta. Möjligheten att delta i medling är en lagstadgad rättighet för alla unga lagöverträdare. Om samtliga ungdomar inte får denna chans, bör detta med hänsyn till ovan nämnda betraktas som ett rättssäkerhetsproblem. Det rådande straffrättssystemet bygger på viktiga rättsprinciper så som förutsebarhet, konsekvens och likabehandling, vilka ska tillgodoses för att upprätthålla kravet på rättssäkerhet. Det är klarlagt att alla ungdomar som omfattas av 17§ LUL inte blir tillfrågade om medlingsintresset. Dessa ungdomar får alltså inte lika stor möjlighet att påverka sin rättsliga utgång. Detta föranleder enligt min mening ett rättsosäkert läge eftersom lagföringen kan skilja sig åt utan information om medlingsintresset. Det är stor skillnad mellan att bli lagförd genom ett åtalsunderlåtelsebeslut, och att bli åtalad och dömd. Mina slutsatser är, i enlighet med vad tidigare forskning visat, att ett deltagande i medling kan leda till en reducering av de negativa effekterna som ett brott medför för brottsoffer och gärningsperson. Ett deltagande i medling kan således vara betydelsefullt för båda parter, och därför är det enligt mig viktigt att alla ungdomar också får denna möjlighet. En positiv inställning till en eventuell medling och ett deltagande i medling har enligt min undersökning och mina slutsatser i viss mån visat sig kunna leda till att åklagaren väljer att meddela åtalsunderlåtelse för det begångna brottet. Dock inte i så stor utsträckning som lagstiftarens bakomliggande intentioner förmodligen varit. Trots detta kan medling i själva verket ändå påverka åtalsfrågan på så sätt att åklagaren kan välja att inte väcka åtal, och eftersom alla unga gärningspersoner inte blir tillfrågade om medlingsintresset och därmed inte får en jämlik möjlighet, kan kravet på rättssäkerhet inte anses vara uppfyllt i detta hänseende.