Utryckningsförareutbildning (polis- uppföljning av olyckor)

Sammanfattning: Vi har i vår rapport belyst att det inte finns någon nationell utbildningsplan för utryckningsförare och att det inte finns något systematiskt tillvägagångssätt att samla information runt faktorer som haft avgörande betydelse vid olyckor. Det tillvägagångssätt som används idag för att samla information baserar sig på att kunskap förmedlas, muntligt inom personalen, lokalt på myndigheterna. Vi har i rapporten föreslagit att man inom polisen inför en nationell utbildningsplan och att man även inför nationell statistik över olyckstillbud med polisens fordon för att på så sätt skapa förutsättningar för en enhetlig utryckningsförareutbildning i likhet med den nationella bastaktiken. I bakgrunden har vi försökt ge läsaren insikt i de undantagsregler som gäller förare av polisfordon under yrkesutövning och därmed ge läsaren en insyn i ämnet. Syftet med rapporten har varit att undersöka om man från utbildningshåll tar lärdom av olyckor som skett med polisfordon och belyser man de faktorer som varit av betydelse när man utbildar utryckningsförare. Genom att studera tre rättsfall och intervjuat tre representanter för polisens utryckningsförareutbildning i tre olika län har vi sammanställt och sammanfattat resultatet som vi sedan diskuterat och dragit vissa slutsatser utifrån.