Sjuksköterskornas upplevelser av att arbeta med tvångsåtgärder inom psykiatri

Sammanfattning: Isolering, bältning och tvångsmedicinering är exempel på tvångsåtgärder som förekommer inom psykiatrin världen över. Sjuksköterskor möter patienter som tvångsvårdas, och ansvarar för att skapa relationer med dem. Mötet innebär en komplexitet, eftersom sjuksköterskans uppgift är att individanpassa vården och att bevara patientens autonomi, samtidigt som hen är skyldig att väga patientens önskemål mot läkarens ordinationer, lagtexter och avdelningens säkerhet. Förutom detta etiska dilemma finns även risk för att sjuksköterskan utsätts för våld. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskornas upplevelse av att arbeta med tvångsåtgärder. Studien är en litteraturstudie. Upplevelserna som påträffades berörde sjuksköterskornas grundläggande tankar om tvångsvård, förnimmelsen av att utföra tvångsåtgärder, samt upplevelser om hur organisationen påverkade sjuksköterskornas arbete med tvångsåtgärderna. Slutsatser: Hos en del sjuksköterskor finns förhållningssätt som försvårar att individanpassa vården för tvångsomhändertagna patienter. Samtidigt har de flesta av sjuksköterskorna en medvetenhet om att synen på patienten kan brista, och om den avgörande betydelsen av att skapa tillitfulla vårdrelationer. Sjuksköterskorna har fler möjligheter att påverka antalet tvångsåtgärder än de tycks uppleva. Följden av handledda reflektionssamtal är ett minskat antal tvångsåtgärder och en större medvetenhet hos sjuksköterskan om sin betydelsefulla roll, både gentemot patienten och organisationen.