På andra sidan myntet : En kvalitativ studie om offentlig upphandling under flyktingkrisen 2015

Sammanfattning: Bakgrund: Under hösten 2015 drabbades Europa av den största flyktingkrisen i modern tid. Av de totalt 163 000 flyktingar som passerade den svenska gränsen var många ensamkommande barn som fördelades ut i kommunerna av Migrationsverket. Kommunerna kan i sin tur delvis hantera detta mottagande genom ramavtalsupphandling av asylplatser, men behovet har tidigare år varit litet. Flyktingkrisen ökade således dramatiskt efterfrågan på platser, vilket försatte kommunerna i en pressad situation och ställde krav på resiliens. Syfte: Syftet med uppsatsen är att beskriva och förstå hur offentlig upphandling fungerar i en krissituation, genom att undersöka kommunernas upphandling av HVB-hem och konsulentstödda familjehem/jourhem under hösten 2015 samt se hur dessa hanterat sitt mottagande av ensamkommande flyktingbarn. Metod: Syftet uppnås genom en kvalitativ flerfallstudie fokuserad på ett fåtal undersökta kommuner. Det empiriska materialet har samlats in genom nio semistrukturerade intervjuer samt sekundärdata i form av en dokumentstudie. Slutsats: Offentlig upphandling är idag reglerat av en mycket strikt och tidskrävande lagstiftning som i detalj styr upphandlingsförfarandet för berörda myndigheter. Endast mindre upphandlingar tar minst ett halvår att genomföra, oavsett hur stort behovet på den aktuella varan är. Eftersom krissituationer karaktäriseras av tidsbrist och överraskning fungerar dessa således dåligt tillsammans, vilket var tydligt under flyktingkrisen. De ökade flyktingströmmarna skapade då ett stort platsbehov som snabbt behövde hanteras, men nya ramavtal skulle ändå inte finnas att tillgå förrän långt in på 2016. I krissituationer får därför upphandling ske genom direktupphandling, vilket dock kunnat innebära en betydligt högre prisnivå. Hur kommunerna sedan hanterat sitt flyktingmottagande har till stor del berott på vilka förutsättningar som funnits. De som kunnat bygga ut egna HVB-hem och överbelägga dessa och/eller haft det lättare att värva egna familjehem kunde rent ekonomiskt anta ett mer resilient bemötande av krisen än de kommuner som tvingats direktupphandla. Ur ett sammantaget perspektiv är bedömningen svårare då alla alternativ haft olika för- och nackdelar som måste vägas mot varandra.