Den postoperativa rehabiliteringen av thorakolumbalt diskbråck hos hund

Sammanfattning: Thorakolumbalt diskbråck är en vanlig orsak till neurologiska störningar av varierande grad hos hund. Syftet med denna kombinerade enkät och litteraturstudie är att redovisa och jämföra rekommendationer från personal på olika djursjukhus/djurklinikers rehabiliteringsavdelningar med vetenskaplig litteratur, men även undersöka personalens möjlighet att arbeta evidensbaserat. Den webbaserade enkättjänsten Netigate användes för att skapa och distribuera enkäten bestående av sju flervalsfrågor till 23 rehabiliteringsavdelningar. Enkäten vände sig till all personal, som arbetade med smådjur, på rehabiliteringsavdelningen. Enkäten fullföljdes av 21 respondenter och deras svar finns presenterade i resultatet. Litteratursökningen utfördes genom databaserna Primo, Web of Sience och PubMed. Totalt användes 59 artiklar och sammanställningen av dessa presenterades i resultatet. Ett flertal rehabiliteringsmetoder kan användas vid rehabiliteringen av thorakolumbalt diskbråck hos hund och det är generellt få studier gjort på flertalet av dem. Metoderna syftar främst till att hjälpa patienten att återfå så normal motorisk funktion som möjligt, men även att förebygga uppkomst av sekundära problem så som muskelatrofi. Verkningsmekanismerna bakom metoderna varierar men motorisk återinlärning, hämmad inflammation och ökad regenerering av ryggmärgen är frekvent återkommande bakomliggande mekanismer. Majoriteten av studierna representerade i arbetet är utförda på andra djurslag, en del på människa och ett fåtal på hund vilket påverkar deras trovärdighet. Gåträning var den vanligaste rekommendationen och rekommenderades av 100 % av respondenterna. Andra metoder som rekommenderades i hög grad var PROM, ståträning, massage och vattentrask. Vissa metoder som till exempel termoterapi, NMES, TENS och elektroakupunktur rekommenderades i betydligt lägre grad av respondenterna. Enkätresultatet visade även att större möjlighet att uppdatera sig inom rehabilitering på arbetstid önskas av flertalet, något som enligt egna kommentarer lämnade av respondenterna delvis förhindras av ett högt patientryck. Sammanslagningen av litteraturresultatet och respondenternas svar visade att respondenternas val av metod inte alltid korrelerade med antalet studier som visade på positiv effekt representerade i denna studie. Vad detta berodde på går inte att utläsa i denna studie utan fler studier krävs för att undersöka vad som motiverar respondenternas val av rehabiliteringsmetod. Här går även att utläsa att ganska få metoder har studier utförda på hund representerade i arbetet, vilket påverkar trovärdigheten negativt. Fler kontrollerade studier utförda på hund behövs för att på ett säkert sätt kunna bedöma rehabiliteringsmetodernas effekt vid thorakolumbalt diskbråck hos hund.