Högsta domstolens normbildningsinitiativ genom narkotikarevolutionen - Förenligt med demokratins, maktdelningens och rättsstatens förankring i svensk rätt?

Sammanfattning: Under tidsperioden 2011-2012 meddelade HD ett antal domar som på ett mycket långtgående sätt förändrade rättsläget avseende straffmätning av illegal hantering av narkotika, samt bedömningsgrunderna för om narkotikabrott ska ses somt grovt eller varandes av normalgraden. I uppsatsen har normbildningsinitiativet behandlats under benämningen narkotikarevolutionen. Detta examensarbete syftar dels till att analysera narkotikarevolutionens rättsliga förändringar och problematisera dem utifrån följande begrepps förankring i svensk rätt: maktdelning, demokrati och rättsstat, dels att kritiskt analysera maktdelningen mellan den lagstiftande makten och den dömande makten i svensk rätt. Slutligen berörs frågan om HD borde ha meddelat narkotikarevolutionens första dom i plenum. Tidigare praxis la stor vikt vid narkotikans sort och mängd. Narkotikarevolutionen stadgar istället en mer nyanserad straffmätning med en bedömning av samtliga omständigheter i den åtalade gärningen. Normbildningsinitiativet medförde även att ecstasy nedgraderas i farlighetshänseende samt att mefedron, i farlighetshänseende, likställs med amfetamin och ecstasy. Slutligen betingade narkotikarevolutionen en mer eller mindre ansenlig påföljdslindring för samtliga narkotikatyper undersökta av uppsatsen. Uppsatsens har funnit att demokrati i svensk rätt utgår från tanken på att folkets styr landet genom riksdagen, vilket medför en maktkoncentration till riksdagen. Maktdelning, ett formellt krav för rättsstaten, ses som ett nödvändigt ont för att säkerställa demokratiska värden; bland annat rättssäkerhet och moralisk rättvisa. Inställningen till maktdelning är däremot tudelad. Landets domstolar är självständiga i sin rättstillämpning men är samtidigt att betrakta som riksdagens verkställighetsorgan. Följande slutsatser görs om narkotikarevolutionens förhållande till ovan nämnda begrepp. Svensk rätts stadgande om materiell rättssäkerhet, att påföljd för brott ska bedömas proportionerligt mot brottets grovhet, talar för normbildningsinitiativets legitimitet. Ett utav rättsstatens formella krav, att rättstillämpning ska vara förutsebar, talar mot narkotikarevolutionens legitimitet. Ett annat utav rättsstatens formella krav, att maktutövning ska vara lagbunden, kan tala för narkotikarevolutionens legitimitet. Narkotikarevolutionen är i viss mån problematisk utifrån demokratin och maktdelningen, bland annat eftersom att den innebär ett kriminalpolitiskt ställningstagande. HD ska, enligt den svenska demokratin och maktdelningen, inte idka politik. Uppsatsen finner vidare att HD borde meddelat narkotikarevolutionens första dom i plenum, eftersom att domen bland annat inneburit en annan lagtolkning än vad som tidigare varit stadgat av HD. Vidare så har uppsatsens synliggjort exempel där det konstitutionella ramverket antingen åsidosatts eller uttänjts. Uppsatsens författare när en önskan om dels tydligare konstitutionella stadganden, dels en större konstitutionell följsamhet. Detta vore sammanfattningsvis till gagn för den svenska demokratiska rättsstaten.