Meticillin-resistent Staphylococcus aureus hos häst : djurhälsopersonalens roll för att undvika vidare spridning

Sammanfattning: En grampositiv bakterie kallad meticillin-resistent Staphylococcus aureus (MRSA), har utvecklat resistens mot antibiotika och är ett stort problem inom humansjukvården där den orsakar vårdrelaterade infektioner. En ökad användning av antibiotika är en faktor som gör det möjligt för bakterier att minska sin känslighet för antibiotika och utveckla resistens, vilket i längden ökar morbiditet och mortalitet hos människor och djur. Spridningen av resistenta bakterier på sjukhus runt om i världen beror i sin tur till stor del på grund av dåliga vårdhygienrutiner. Under den senaste tiden har MRSA även blivit ett problem hos djur, vilket förmodligen beror på den nära kontakten som människor och djur har till varandra. Hästsjukhus både i Sverige och utomlands har kunnat bekräfta utbrott där samma stam av MRSA kontaminerat områden i miljön, patienter och personal under en längre tid, vilket tyder på att bakterien har en stor förmåga att överleva och spridas. Hästar kan bära bakterien i den nasala passagen och på huden utan att den orsakar infektioner, men långa sjukhusvistelser och nedsatt immunförsvar är några faktorer som ökar risken för att bärare av MRSA utvecklar infektioner. MRSA smittar genom direkt kontakt eller indirekt via djurhälsopersonalens händer eller en kontaminerad miljö. Förekomsten av MRSA hos hästar i Sverige är trots detta fortfarande mycket liten jämfört med andra länder. Litteraturstudien syftar till att öka förståelsen för MRSA hos häst och hur hygienplaner rent praktiskt bör utformas. Studien syftar också till att ta reda på varför djurhälsopersonalens följsamhet för hygienrutiner ofta är dålig och vad det krävs för att den ska bli bättre. Till hjälp har sökningar efter referenser gjorts i olika databaser och information har även hämtats från böcker, rapporter och lagstiftningar. Förutom att hästar under vård riskerar att få MRSA när det finns brister i hygienrutinerna, innebär det också en risk för djurhälsopersonal som arbetar med smittade hästar att koloniseras av bakterien. En hygienplan är grunden till att förebygga vårdrelaterade infektioner och zoonotisk spridning och har som mål att gynna en god miljö och skydda både patienter och djurhälsopersonal från olika smittämnen. I hygienplanen ska först och främst basala hygienrutiner ingå, bland annat handhygienen som är den viktigaste åtgärden i att undvika spridning av MRSA. Även specifika rutiner i form av isolering av patienter med MRSA är en annan del i hygienplanen som ska ingå och utnyttjas vid de tillfällen då det finns en misstänkt eller konstaterad smitta. Trots hygienplaner saknar djurhälsopersonal oftast tillräckligt med följsamhet för hygienrutiner och erfarenheter talar också för att det finns en rädsla för att smittas av MRSA. Följsamheten är en viktig förutsättning för att målen med hygienplanen ska kunna uppfyllas. Kontinuerlig utbildning både i form av teori och praktik, delaktighet och feedback från personal samt övervakning av hygienrutiner på hästsjukhus, är viktiga förutsättningar när det gäller att öka följsamheten för hygienrutiner. Det är också viktigt att öka medvetenheten om hur MRSA kan förebyggas och att det inte finns någon anledning till att drabbas av panik.