Extra anpassningar : Om det blir naturligt för alla så blir man inte udda.

Sammanfattning: Lärarens uppdrag har under de senaste åren blivit mer och mer mångfacetterat, och med ökade krav på inkluderande förhållningssätt ska undervisningen i klassrummet anpassas utifrån allas individuella behov och förutsättningar. Skollagen (SFS 2010:800) ändrades 2014, vilket medförde att många åtgärder som tidigare hamnat under särskilt stöd hamnade under lärarens ansvar inom undervisningens ram som begreppet extra anpassningar. Syftet med den här studien är att undersöka hur arbetet med extra anpassningar ser ut, hur pedagoger beskriver arbetet med extra anpassningar och hur elever upplever att de får stödet. Semistrukturerade kvalitativa intervjuer har genomförts med sju pedagoger och tre elever på sammantaget tre olika skolor i en medelstor kommun i Sverige. Studien har en kvalitativ, fenomenologisk ansats med sociokulturellt, relationellt perspektiv i bearbetning och analys av resultat. Resultatet visar att arbetet med extra anpassningar är levande och tas fram och utformas tillsammans med eleverna men svårigheter finns ibland med att få eleverna att använda dem i undervisningen på grund av att de känner sig utpekade. Resultatet synliggör även framgångsrika strategier som deltagande pedagoger använder för att få arbetet med extra anpassningar naturligt och inkluderande, nämligen att göra dem mer tillgängliga, att lyfta upp dem på gruppnivå så att de ibland är valbara för alla. Ytterligare en strategi är att vara konsekvent normgivande i sitt förhållningssätt mot att alla är olika, lär sig på olika sätt och att det inte är något som är konstigt. Det har gjort att de har fått ett tillåtande klassrumsklimat där eleverna inte känner att det är utmärkande att de behöver extra anpassningar. Om arbetet med extra anpassningar blir naturligt för alla så blir det mindre utpekande och känslan av att vara udda minskas. ii Arbetet med extra anpassningar handlar i mångt och mycket om att skapa goda lärmiljöer där alla elevers olikheter tas tillvara ur ett relationellt sätt att se på eleven som vem och inte vad, där ett tillåtande arbetsklimat gör skolundervisningen tillgänglig för alla. I mitt resultat har jag hittat flera faktorer som tyder på att eleverna känner sig trygga när ett inkluderande arbetssätt används och lärarna med fasta ramar och förhållningssätt arbetar med tydlighet mot värdegrundande frågor och tar diskussioner dagligen, när de dyker upp, om allas olikhet som norm och allas lika värde som gemensamt rättesnöre.