Oralt skivepitelkarcinom på katt : uppkomst och förekomst

Sammanfattning: Oralt skivepitelkarcinom är den överlägset vanligast förekommande tumören i munhålan på katt och 10 % av alla tumörer som drabbar djurslaget består av denna cancerform. Lokala infiltrationer är vanliga medan metastasrisken till andra delar av kroppen är relativt låg. En katt som diagnostiserats med sjukdomen har endast 9,5 % chans att överleva en ettårsperiod och även efter behandling är överlevnadschanserna relativt små. Behandling med mandibulaektomi verkar vara den mest effektiva men medför ofta kroniska postoperativa komplikationer som ätsvårigheter, framskjutande tunga, snedvriden underkäke, ökad salivering, svårigheter då katten ska tvätta och slicka sig samt felaktigt bett med skador på gommen som följd. Tumören utvecklas oftast i den mandibulära gingivan eller i de sublinguala delarna av munhålan och mukösa ulcerationer, nekroser och variga inflammationer tillhör de patologiska fynden. Det är osäkert hur oralt skivepitelkarcinom på katt uppstår men forskningen pekar på att det rör sig om cancerstamceller som driver utvecklingen. Forskare har visat att dessa cancerstamceller har förmåga att invadera intilliggande vävnad och att de dessutom är resistenta mot flera vanligt förekommande läkemedel för behandling av cancer, något som gör sjukdomen svårbehandlad. Detta arbete inriktar sig till stor del på de riskfaktorer som för katt medför en ökad risk för att drabbas av oralt skivepitelkarcinom. Forskare har funnit att tobaksrök har en stark koppling till utvecklandet av cancerformen då katter som bor i ett hem där 1-19 cigaretter konsumeras per dag löper en fyra gånger större risk att drabbas än katter som inte utsätts för denna exponering. Användandet av loppavdödande medel, och då i form av halsband, ökar förekomsten med 5 gånger medan om djurägare tvättar sina katter med loppschampo minskar risken med 90 %. Även foderintaget verkar ha betydelse för utvecklande av sjukdomen då katter som äter torrfoder till synes har lägre risk att drabbas än de katter vars huvudsakliga kost består av blötmat. Tonfisk på burk har visats öka prevalensen och då även om bara en del av födan består detta. Om ras, pälstyp och kön har betydelse för utvecklingen råder det delade meningar, men det verkar stå klart att ute- eller innekatt, dricksvattenkälla, kloklippning eller hushållets värmekälla inte påverkar förekomsten.