“Alla platsar ju inte i skolmiljön om man säger så” En undersökning om hur fritidslärare talar om barn

Sammanfattning: Syftet med examensarbetet var att undersöka hur fritidslärare talar om barn utifrån normer och tolerans. I läroplanen för grundskolan står det att skolans värdegrund och uppdrag är en likvärdig utbildning (Skolverket rev. 2017), något som vi funderat över hur det står i förhållande till hur normer och tolerans talas om av fritidslärare. Vi undersökte det genom att intervjua lärare i fritidshem och ta reda på vilka kategorier och begrepp de använder när de talar om barn. I vår analys har vi använt oss av socialkonstruktivistiska teorier om normer och tolerans av bland andra Judith Butler och Elisabet Langmann. Vi gjorde intervjuer med sex olika informanter. Det vi kom fram till i vår undersökning är att barn kategoriseras utifrån ålder, kön, etnicitet, socioekonomisk standard, intressen, diagnoser och personlighetsdrag. De normer som finns är att barnen ska ge uttryck för att de trivs, känner sig trygga, kan tala inför och fungera i grupp och de bör vara självständiga och empatiska. Beteende som att vara tillbakadragen eller aggressiv ses som problematiskt. Tolerans beskrivs som att acceptera olikheter och att ha tålamod med problematiska beteende. Lärare i fritidshem talar om inkludering i termer av att “inte placera barn i fack”.