Arbetsgivarens rätt att drogtesta sina anställda : Hur skiljer det sig i privat och offentlig sektor?

Sammanfattning: I dagsläget finns det inget enhetligt regelverk gällande specifikt drogtester i den privata och offentliga sektorn. Den aktuella frågeställningen, hur skiljer sig arbetsgivarens rätt att drogtesta sina anställda i privat respektive offentlig sektor har besvarats med hjälp av lagar, rättspraxis, förarbeten och annan litteratur. Grunden i uppsatsen är rättsfall från Arbetsdomstolen och Europadomstolen eftersom lagstiftning gällande drogtester saknas. Fem rättsfall berör den privata sektorn och två rättsfall berör den offentliga sektorn. I samtliga fall har Arbetsdomstolen gjort en intresseavvägning mellan arbetsgivarens rätt att drogtesta sina anställda och arbetstagarens rätt att skydda sin personliga integritet för att avgöra om arbetsgivaren har rätt att drogtesta sina anställda med hjälp av arbetsledningsrätten. Begreppet personlig integritet är svårdefinierat och en direkt definition saknas, vilket har skapat problem när en intresseavvägning har gjorts. Arbetsdomstolen har tagit hänsyn till verksamhetens art, hur drogtestningen genomförs, om drogtestningen har en stor påverkan på arbetstagarnas personliga integritet och vad som framgår i de enskilda anställningsavtalen samt eventuellt kollektivavtal för att avgöra om drogtester får genomföras på arbetsplatsen. Arbetsdomstolen har gjort en bedömning i varje enskilt fall efter att ovanstående faktorer har undersöks och en intresseavvägning har fullgjorts. Majoriteten av rättsfallen som har tagits upp handlar om arbetstagare som kör fordon i tjänsten där arbetsplatserna ansetts som riskfyllda eftersom risken för ohälsa och olycksfall är stor. Frågan som Arbetsdomstolen har fått ta ställning till är om en arbetstagares vägran till att underkasta sig drogtesterna är saklig grund för uppsägning av personliga skäl. Den största skillnaden mellan privat och offentlig sektor gällande drogtester är skyddet mot påtvingade kroppsliga ingrepp i 2 kap 6 § RF som gäller i offentlig sektor och ett liknande skydd i den privata sektorn saknas. På grund av bestämmelsen har en arbetsgivare i den privata sektorn större möjligheter att drogtesta sina anställda med hjälp av arbetsledningsrätten jämfört med en arbetsgivare i den offentliga sektorn.