Varför ska elever dansa? Idrottslärares perspektiv på dansundervisningen

Sammanfattning: Sammanfattning Dans och rörelse till musik är en av elva punkter i det centrala innehållet för kursen idrott och hälsa I på gymnasiet och är därför ett moment som ska inkluderas i undervisningen. Dock så tyder tidigare forskning på att momentet får begränsat utrymme, vilket till viss del har att göra med en rad olika dilemman som idrottslärare ställs inför i samband med dansundervisningen. Dansens roll i idrottsundervisningen har även förändrats över tid då estetiska inslag har ersatts med mer fysiskt riktade aktiviteter. En förklaring kan vara att dansen passar sämre in i de maskulina normer som skapats för idrottsämnet. Studien syftar till att undersöka idrottslärares didaktiska val av innehåll i dansundervisningen på gymnasiet. Arbetet behandlar didaktikens tre huvudområden lärare, elev och innehåll, kopplat till dansundervisningen. Det sker även en diskussion av resultatet av lärarnas valda innehåll för dansundervisningen utifrån ett pragmatiskt perspektiv. Datainsamling har skett genom semi-strukturerade intervjuer på sex idrottslärare som undervisar i kursen idrott och hälsa I på gymnasiet. Resultatet visar att den indelningsgrund som lärarna föredrar är dans som träningsform. Det är också den form av dans som oftast erbjuds eleverna. Den expressiva dansformen glöms bort eller prioriteras bort, och den kulturella dansformen anses förlegad och inte särskilt meningsfull för eleverna. Didaktiska möjligheter som lärarna ser med dansundervisningen är att den kan bidra till utvecklingen av elevers kroppsliga kompetens, samt frambringa glädje och positiv energi. Dilemman med dansundervisningen som lärarna lyfter är att elever ofta känner sig utsatta i samband med momentet och att det finns så mycket annat i kursen som också måste hinnas med utöver dansen. Ytterligare ett dilemma med dansundervisningen är att lärarna själva har bristande kunskaper inom området och har svårt för att undervisa dans.