Ansvar för andra - En studie av grundtankar bakom regler om näringsidkares utsträckta ansvar

Sammanfattning: Genomgående ämne för denna uppsats är ansvar för andra. I en näringsverksamhet uppkommer flera situationer där det, för näringsidkarens del, kan bli tal om ansvar för någon annan. Ett sådant ansvar, i denna uppsats kallat ”utsträckt ansvar” eller ”kedjeansvar”, innebär att näringsidkaren kan bli ansvarig för någon annans agerande. Uppsatsen ämnar klarlägga huruvida det föreligger gemensamma grundtankar bakom reglerna för näringsidkares utsträckta ansvar. Underlaget utgörs av tre olika lagregler inom skilda områden. Den, för gemene man, mest kända bestämmelsen som reglerar denna typ av ansvar för andra är troligen den i skadeståndslagen, det så kallade principalansvaret i SkstL 3 kap. 1 §. Detta medför en ansvarsförpliktelse hos arbetsgivaren för sina arbetstagares, i tjänsten, vållande handlingar gentemot en tredje man. Vidare beskrivs det utsträckta kontrollansvaret enligt KöpL 27 § och 40 §, där det tas sikte på säljarens ansvar gentemot köparen vid avtalsbrott, orsakat av en av säljaren anlitad person. Den tredje lagregeln som framställs finnes i BrB 10 kap. 5 e § och handlar om en näringsidkares utsträcka ansvar när dennes företrädare har begått mutbrott. Uppsatsen mynnar ut i en djupare förståelse kring tankegången bakom reglerna och bekräftar tanken om att de, till synes, är väldigt olika men tar sikte på att lösa samma problematik, nämligen ansvarsfrågans gränser gällande näringsidkare. En gemensam nämnare som författaren tycks se är att näringsidkaren skall ha ett visst utsträckt ansvar för de han avtalar med, till följd av allmänna principer inom avtalsförhållande. Vid läsning av denna uppsats bör analogier dock dras med försiktighet och författaren vill understryka att jämförelsen reglerna emellan ska förstås utifrån ett grundtanke-perspektiv.