Riktad marknadsföring baserad på intresseavvägningen i artikel 6 f) dataskyddsförordningen

Sammanfattning: I dagens digitala samhälle har personuppgifter blivit en egen valuta, med en komplex och välutvecklad marknad i vilken en omfattande behandling av personuppgifter är en betydande konkurrensfördel. Det är inte ovanligt att företag som hanterar personuppgifter gör så på ett sätt som inskränker den registrerades rätt till privatliv och integritet, genom att analysera beteenden om sexuell eller politisk läggning, hälsa eller annan känslig information. När det kommer till marknadsföring har branschen utvecklas till att kretsa kring profilering och personuppgifter för att analysera konsumenternas beteende och rikta marknadsföring därefter. EU har därför infört dataskyddsförordningen för att kontrollera dataskydds- och personuppgiftshantering inom unionen. Dataskyddsförordningen ger sex lagliga grunder för personuppgiftsbehandling, varav en är behandling baserat på ett berättigat intresse. När företag använder sig av grunden berättigat intresse i artikel 6 f) för att behandla personuppgifter måste en intresseavvägning göras för att utreda huruvida företagets berättigade intressen står över den registrerades berättigade intressen; en många gånger svår avvägning att göra. Det är en hårfin gräns mellan en tillåten behandling av personuppgifter i syfte att rikta marknadsföring, och ett missbruk av artikelns flexibilitet. Denna uppsats undersöker var denna gräns går och hur den appliceras på riktad marknadsföring från ett företagsperspektiv. Uppsatsen finner att de i intresseavvägningen presenterade rekvisiten möjliggör för en relativt rättsosäker applicering av lagen, och att de företag som baserar personuppgiftsbehandling på ett berättigat intresse inte bara måste utreda lagligheten i de uppgifter som samlas in, utan också lagligheten av personuppgifterna i kombination med andra inhämtade (person)uppgifter. Sammantaget kan dessa nämligen kombineras till en alltför detaljerad kunskap in de registrerade, som riskerar att användas på ett sätt som är oförenligt med lagens ändamål. Utöver detta måste den personuppgiftsansvarige beakta samtliga resultat av marknadsföringen som kan komma att utgöra en integritetskränkning, även hypotetiska sådana. När dessa tas i beaktande minimeras risken för en otillåten behandling. Slutligen finner uppsatsen att en av de största riskerna med behandling som baseras på intresseavvägningen i artikel 6 f) är oviljan att följa förordningens bestämmelser på grund av de konkurrensfördelar en sådan behandling medför, i kombination med tillsynsmyndigheternas begränsade kontrollmöjligheter. Gränsen mellan en tillåten och en otillåten behandling kan således, från ett företagsperspektiv, vara svårare att följa än att utreda.