Good Enough eller Mission Impossible? Psykoterapeuters tankar om att bedriva psykodynamisk terapi inom ramen för vårdvalet i Region Skåne. En kvalitativ studie.

Sammanfattning: I psykodynamisk teori och traditionell praxis är en av grundteserna att tidpunkten för terapins slut ska vara en öppen fråga när terapin inleds och sedan beslutas om av terapeut och patient tillsammans. Denna tes står i konflikt med begränsningen till maximalt 25 terapisessioner för psykodynamisk psykoterapi inom Avtal för Psykoterapi i Hälsoval Skåne. Vilka konsekvenser detta får för de terapeuter, terapier och patienter som berörs, är fokus för denna uppsats. Uppsatsen är en kvalitativ studie och bygger på intervjuer med sju psykodynamiska terapeuter som har ingått avtal för PDT, med Region Skåne. Intervjuerna spelades in, transkriberades till text som analyserades och kategoriserades till tre teman: Tidsbegränsningens inverkan på, 1 – bedömningen av patientens problematik, 2 – den terapeutiska processen och 3 – terapeuten. Resultatet pekar på att begränsningen till max 25 sessioner minskar utrymmet för en noggrann bedömning av patienten, stör terapeuternas psykologiska beredskap att gå i process med patienten och medför flera stressmoment. Detta drabbar hårdast patienter med grundläggande psykologiska brister och stora relationella svårigheter som behöver en mer djupgående kontakt och längre tid för att god och bestående förändring ska kunna komma till stånd. Avtal för psykodynamisk terapi i Hälsoval Skåne verkar däremot vara till nytta för den kategori patienter som har lindrigast problem och fler av dessa får också tillgång till terapi, än vad som hade varit fallet om inte avtalet funnits. Resultaten implicerar att avtalskonstruktionen behöver förändras om det är angeläget att nå patienter med mer djupgående psykologisk problematik. Detsamma gäller om det är angeläget att använda de dynamiska terapeuternas metodologiska kompetens på mest effektiva sätt.