Hur snabbt påverkas och nollställs luminiscenssignaler under naturliga ljusförhållanden?

Sammanfattning: Optiskt stimulerad luminiscens, OSL, är en dateringsmetod som går att tillämpa på geologiska material med en ålder på ca 1 år-200 000 år. Dateringsmetoden grundar sig i att mineralkorn påverkas av naturlig, radioaktiv bakgrundsstrålning och därför ackumulerar energi inom sig, en process som endast sker under mörka/ svala förhållanden. Denna energi kan sedan frigöras genom att mineralkornet utsätts för ljus, antingen i naturen eller under kontrollerade former i laboratorier. När energin frigörs omvandlas den till fotoner, luminiscens. Eftersom ackumulationen endast pågår under mörka/svala förhållanden och mängden ansamlad energi ökar med tiden går det att mäta mängden luminiscens och således avgöra hur länge provet legat begravt, d.v.s. provet kan dateras. Utsätts mineralkornet för tillräckligt mycket energi frigörs all ackumulerad strålning och kornet blir nollställt. Kornet kan också bli ofullständigt nollställt, vilket betyder att bara en del av den ackumulerade energin har frigjorts. Genom att utsätta prover från tre olika lokaler, samtliga med olika genes, för tre olika typer av ljusförhållanden under olika exponeringstider undersöktes hur lång tid det tar innan luminiscenssignalen i proverna påverkas, d.v.s. innan de börjar sända ut luminiscens, och om de hinner nollställas helt. Syftet var att bidra med information och således också ge ökad förståelse för hur snabbt luminiscenssignaler påverkas och nollställs. Experimenten utfördes genom att proverna sattes fast i ljustäta burkar. Locken på burkarna togs sedan av under ett bestämt tidsintervall och proverna blev exponerade för ljus en solig dag, en molnig dag samt under skymnings-/nattljus, från fem sekunder till tre timmar. Resultaten visar att proverna, oavsett ursprung, snabbt påverkas av ljusexponering i dagsljus. Resultaten från försöken som utfördes i skymnings- och nattljus påvisade ingen tydligt nedåtgående trend, d.v.s. att luminiscenssignalen i materialet minskade efter hand exponeringstiden ökade. Detta betyder att sediment som transporteras och begravs nattetid inte nollställs. Experimenten var av grundläggande karaktär och det bör således tas i beaktning att de naturliga processerna kan vara betydligt mer komplexa varvid resultaten endast bör användas vägledande. Det kan dock konstateras att fortsatt försiktighet vid uttag av prover krävs, då exponering för solljus kan leda till missvisande resultat vid datering. Trots detta är snabb nollställning av luminiscenssignaler något att eftertrakta för att undgå datering som resulterar i att provmaterial får en skenbart för hög ålder.