Volontärsresor : ett nytt uttryck för "white man's burden"

Detta är en L2-uppsats från Lunds universitet/Mänskliga rättigheter

Sammanfattning: Volontärresor har blivit ett allt mer populärt sätt att resa och det finns numer organisationer som erbjuder mängder av projekt i flera prisklasser och som passar flera önskemål. I denna uppsats appliceras en kvalitativ innehållsanalys med deduktiv ansats på fyra populära kommersiella volontärrese-organisationer med syftet att förstå hur projekten är utformade utifrån teorier om givande och motivationer till volontärresor samt att problematisera denna utformning utifrån Spivaks postkoloniala perspektiv på den internationella ”människorättsapparaten”. Informationen på hemsidorna undersöks utifrån teorier om motiverande faktorer för volontärer och delas upp i personliga faktorer, intra-personliga faktorer samt tillgänglighet och säkerhet. Marknadsföringen visar att vissa typer av projekt och vissa geografiska platser är populära medan vissa platser förblir orepresenterade trots att de har stort behov av hjälp. På platser som är vackra, tillgängliga och säkra med ett uppfattat eller reellt behov av hjälp bildas så kallade ”hot spots” där flertalet organisationer och projekt är närvarande. Vilka typer av projekt som erbjuds beror på den geografiska platsen och vad den generella uppfattningen om platsens behov är. I Afrika är projekt som involverar arbete med barn populära medan projekt i Australien ofta innefattar arbete med djur eller natur. Utformningen och marknadsföringen av denna typ av resor är problematisk ur ett postkolonialt perspektiv då ”mottagarna” av ”hjälpen” kontinuerligt framställs som ”offer” i marknadsföringen och behandlas som objekt. Ofta krävs inga kvalifikationer för arbetet och volontären och ”mottagaren” talar ofta inte samma språk vilket enligt Spivaks teori är en nödvändighet för en aktiverande pedagogik som kan förvandla den subalterna till agent.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)