Parasitrelaterad kolik- ett larvigt problem?

Sammanfattning: Parasitrelaterad kolik hos häst är ett alltmer aktuellt ämne. Sedan en mer restriktiv avmaskningsregim antogs 2007 i Sverige har djursjukhus och djurhälsopersonal rapporterar om en ökande förekomst av inälvsparasiter i samband med bukoperation. Den restriktiva avmaskningen syftar till att minska resistensutvecklingen hos parasiterna genom att endast avmaska de hästar där träckprov visar att behov finns. På senare år har det kommit studier som försöker studera ett eventuellt samband mellan den restriktiva avmaskningen och sjukdomsfall. En dansk studie har påvisat ett samband mellan en ökad förekomst av S. vulgaris på gårdar som använder sig av den restriktiva avmaskningsregimen. En annan dansk studie har visat på ett samband mellan förekomst av Strongylus vulgaris (stor blodmask) och icke strangulerande kolik. Den här studien är en fortsättning på den fall-kontroll studie Mörby (2017) gjorde med 72 kolikfall och 72 tillhörande kontroller som inkom till ett svenskt hästsjukhus under februari 2016 till och med november 2016. Denna studie innefattar endast fallhästarna, alltså de med koliksymtom, och innehåller ytterligare 13 hästar då studien fortsatte till och med januari 2017, totalt ingår 85 hästar i studien. De parametrar som undersöktes var EPG (eggs per gram faeces), typ av parasitinfektion, tid till avmaskning, avmaskningsrutin och -preparat samt om individen varit infekterad av stora blodmasken de senaste 24 månaderna. I Mörbys studie var samtliga kolikhästar klassificerade med diagnosen ospecificerad kolik. Med endast fallhästarna kvar har journalerna studerats och kolikdiagnoserna har delats upp i ospecificerad, strangulerande, icke strangulerande och en grupp för övriga koliker, baserat på vilken diagnos kod veterinären har noterat i journalen. Syftet är att se om det finns ett samband mellan parasitförekomst och kolikdiagnoserna enligt uppdelningen ovan. Det fanns en signifikant skillnad vad gäller förekomsten av cyathostominer för ospecificerad kolik (95 %) jämfört med icke strangulerande kolik (56 %), vilket skulle kunna vara en antydan till att cyathostominer framförallt ger symtom i form av mildare och övergående kolik. Mer studier behövs för att vidare utreda signifikansen i teorin. Ett annat intressant resultat, som dock inte var signifikant, var att bandmask (Anaplocephala perfoliata) förekom i högre grad hos hästar som var avmaskade inom 3 månader jämfört med de hästar som var avmaskade för över tre månader sedan. Även om resultatet saknade signifikans så väcker det frågan om de hästar som var avmaskade inom 3 månader var avmaskade med ett preparat mot bandmask eller ej. Användandet av träckprov som indikator för parasitförekomst har vissa begränsningar som ett kliniskt verktyg vid kolik. Framförallt är tidpunkt för när provet tas väldigt avgörande och det ställer krav på veterinärer och djurägares kunskaper om parasitens livscykel för att möjliggöra en korrekt bedömning av resultatet. Träckprov fungerar bra som förebyggande parasitkontroll men ej som diagnostisk metod på klinik då det tar tid innan svar erhålles och tidpunkten för provtagningen går inte att påverka. När parasitäggen detekteras i faeces så är livscykeln redan fullbordad och för blodmaskarna är det de migrerande larverna som är patogena. Diagnostiken för koliker utan buköppning är idag relativt ospecifik och i kombination med en provtagningsform för parasitförekomst som främst visar på vuxna larver försvåras tolkningen av resultaten i denna och flera andra studier inom området.