EU-medborgares möjlighet till förvärv av polska jordbruksfastigheter i ljuset av Polens anslutningsförhandlingar med EU.

Sammanfattning: Frågan om försäljning av polsk mark till utländska medborgare har länge varit politiskt laddad och utgjorde ett av de svåraste hindren i Polens anslutningsförhandlingar med EU. Svårigheten bestod i rädslan hos den polska befolkningen för att deras mark skulle bli uppköpt av EU-medborgare vid ett inträde. Den protektionistiska hållningen är inte främmande för andra länder i Europa, men orsakerna till Polens ståndpunkt beror på speciella historiska och samhällsekonomiska förhållanden i landet vilket även EU:s chefsförhandlare Günter Verheugen bekräftade i sina uttalanden. Ett bevis för förståelsen av Polens specifika förhållande till marken var den 12 åriga övergångsperioden, vilken var den längsta period som tilldelades ett kandidatland beträffande försäljning av jordbruksfastigheter. Försäljning av mark till utländska medborgare regleras i Polen av 1920 års lag som är en av de äldsta lagarna i Polens lagstiftning. Den ursprungliga lagen var mycket lakonisk och därför blev den föremål för flera ändringar. De viktigaste ändringarna skedde 1996 och 2001. Just nu förbereds lagförslag om ny inhemsk lag om handel med jordbruksmark. Lagstiftaren måste å ena sidan ta hänsyn till harmoniseringen med EG-rätten och å andra sidan till folkopinionen beträffande markförsäljningen till utländska medborgare.