Fotterapeutens kompetens i omhändertagandet av diabetessjukdomens fotkomplikationer vid sjukhusvård

Sammanfattning: Diabetes mellitus är en kronisk sjukdom som idag omfattar 3-4 % av befolkningen. Sjukdomen kan medföra komplikationer i foten som orsakas av nervskador, kärlsjukdom eller en kombination av båda. Att tidigt ta bort förhårdnader och att omfördela tryck på foten minskar risken att utveckla sår. Den allmänna uppfattningen att fotterapeuten endast klipper naglar, var upphovet till att undersöka innehållet i kompetensen och öka förståelsen för vad arbetet innebär. Syftet med studien var att beskriva fotterapeutens kompetens i samband med omhändertagandet av fotkomplikationer vid diabetessjukdom. Kvalitativ ansats med öppna intervjuer valdes och 12 fotterapeuter deltog i studien. Intervjuerna analyserades enligt innehållsanalys. Kriterier för medverkan i studien var att ha arbetat minst 5 år vid sjukhus med fotkomplikationer till följd av diabetessjukdom. Resultatet visar att arbetet är mångfacetterat och att fotterapeuten intar en central roll i omhändertagandet av patienten. Ett arbete där iakttagelser av sårproblematik, ställningstagande till behandlingsstrategier och vidare bedömning om behov av konsultation ingår. Arbetet innebär att ta bort förhårdnader för att undvika att sår uppstår till att debridera sår och vara en s.k. fotsårsköterska. Dokumentation i text och bild av såret är viktigt. Nära relationer utvecklas under behandlingstiden med patienter och är nödvändig eftersom fotsår utvecklas individuellt och behandlas utifrån individens förmåga och behov. Fotterapeuten ses som en samordnare för patienter vid sjukhus och utanför institutionen. Resultatet visade dessutom att arbetet är ett ensamarbete, där verksamhetens organisation styr innehållet i arbetet. Vidareutbildning i arbetet sker i form av lärlingsutbildning och fotterapeuten hospiterar inom olika områden. Anmärkningsvärt var hur verksamhetens struktur påverkade innehållet i arbetet. Där fler engagerade intressenter var involverade utvecklades innehållet i arbetet mer än vid mindre organiserad verksamhet. Arbetskollegor borde vara en förutsättning för en trygghet i arbetet och inte som vid institutioner där fotterapeuten var ensam i yrkesutövningen. Nyckelord: kompetens, kunskap, lärande, kommunikation, diabetes, fotkomplikationer, utbildning