Strukturerad vilostund på intensivvårdsavdelning : En observationsstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Intensivvårdspatientens sömn nattetid är fragmenterad och blir i stor utsträckning störd, vilket gör att en vila på dagen behövs; en strukturerad vilostund. För återhämtning och läkning av sjukdomstillstånd är det viktigt att patienten får den vila denne behöver. Sömnbrist och brist på vila leder till svårigheter att komma ur respirator, längre sårläkning och i slutändan längre vistelsetid på intensivvårdsavdelningen. En strukturerad vilostund är en avsatt tid på dagen där meningen är att intensivvårdspatienten ska vila, utan att bli störd mer än vad sjukdomstillståndet tillåter. Det finns främjande åtgärder som kan utföras för att ge intensivvårdspatienten en god vilostund. Syfte: Syftet är att observera den strukturerade vilostunden inom intensivvården, med hjälp av fyra frågeställningar. Metod: Studien är gjord på två olika intensivvårdsavdelningar, vilket har genererat 41 observationer. Designen är en prospektiv observationsstudie med kvantitativ ansats. Analysen tolkas med deskriptiv och analytisk statistik. Resultat: Resultatet visar att de främjande åtgärder som observerats inte görs i full utsträckning. Den strukturerade vilostunden blir störd bland annat av samtal i vårdrummet och ljud från övervakningsutrustning. Den strukturerade vilostunden störs i snitt 25 gånger och den längsta sammanhängande tid utan störningsmoment är i snitt tio minuter, dock observerades som mest 67 störningsmoment. Den längsta sammanhängande vilan uppmättes till 48 minuter och den minsta vilan till tre minuter.  Slutsats: Den strukturerade vilostunden störs frekvent, trots att riktlinjer finns för en strukturerad vilostund. Då det är frekventa störningar innebär det att möjligheten för vilan blir för kort för att gynna återhämtning och därmed risk för förlängt intensivvårdsbehov.