Avtalsmodellerna i avtalslagen, CISG och förslaget till en gemensam europeisk köplag (CESL) - En utveckling mot en klarare avtalsmekanism?

Sammanfattning: Efter att Sverige återkallade sin reservation mot del II i FN-konventionen om internationella köp av varor (CISG) har det i svensk rätt presenterats parallella regler om avtalsslut, vid sidan av de som stadgas i den svenska avtalslagen. Inom EU har det framlagts ett förordningsförslag till en gemensam europeisk köplag (CESL). Förslaget innehåller avtals- och köprättsliga regler, inklusive regler om avtals ingående. Uppsatsen belyser vilka skillnader som finns mellan avtalsmodellerna i dessa verk och tar sikte på tendenser till förbättring av avtalsmekanismens reglering. Mot bakgrund av att det finns en internationell köplag inbegriper uppsatsen en utvärdering av de resonemang som ligger bakom förslaget till en europeisk köplag. Den komparativa studien visar att skillnaderna är tydligast vid en jämförelse mellan dels avtalslagen, dels CISG och CESL. Avtalsmodellerna i CISG och CESL påminner i stor utsträckning om varandra. Den principiellt viktigaste skillnaden finns i reglerna om anbuds bindande verkan. Enligt avtalslagen kan ett anbud återkallas endast om anbudets innehåll ännu inte kommit till mottagarens kännedom. Därefter står det fast under en acceptfrist. Enligt CISG och CESL kan ett anbud fritt återkallas fram till att det accepteras. Denna utgångspunkt neutraliseras dock av vissa undantag. En annan iakttagelse är att avtalslagen bygger på subjektiva rekvisit som tar hänsyn till parters faktiska insikter och vad de måste ha förstått, medan reglerna i CISG och CESL utgår från vad man kan kalla objektiva rekvisit. Detta kommer tydligast till uttryck i reglerna om sen och oren accept. Avtalsmodellen i CISG reglerar vidare fler frågor av betydelse för hur avtal ingås i jämförelse med avtalslagens modell och är på grund av sin objektiva syn på avtalsproceduren mer praktiskt hanterbar. Avtalsmekanismen i CESL föreslår en tydligare reglering i frågor som visat sig vara oklara vid tillämpningen av CISG. Det klargörs till exempel att tidsangivna anbud inte kan återkallas, och hanteringen av kolliderande standardavtal regleras. Den europeiska köplag som föreslås utmärks av att den ska fungera som ett frivilligt instrument och, förutom konsumentavtal, ta sikte på kommersiella avtal om minst en av parterna tillhör kategorin små- och medelstora företag. Ett skäl bakom förslaget är behovet av en enhetlig och heltäckande avtalsrättsakt som ska underlätta för framför allt mindre företag att bedriva gränsöverskridande handel genom att avlägsna den osäkerhet som följer av att parter behöver falla tillbaka på nationella rättsregler. För att uppnå en enhetlig tillämpning måste parter aktivt välja att tillämpa regelverket i fråga och hänskjuta uppkomna tvister till EU-domstolen. I kommersiella sammanhang avtalas dock dispositiva regler, inklusive reglerna i CISG, i regel bort eftersom bruket av standardavtal är omfattande. Tvister slits ofta genom skiljeförfarande. Det saknas vidare incitament för större företag att tillämpa ett regelverk som bygger på grundtankar om skydd för svagare part. Mot bakgrund av detta framstår skälen bakom förslaget inte som tillräckliga för att motivera den typ av kommersiell reglering som föreslås.