Umgängets utformning och omfattning i svensk lagstiftning

Sammanfattning: Kritik har framförts i den allmänna debatten, om att domstolar schablonmässigt förordnar om umgänge för små barn, utan att ta hänsyn till dessa barns utveckling och behov. Med anledning av detta utförde Barnombudsmannen 1998 en undersökning av ett antal tingsrätters samtliga umgängestvister, gällande barn under tre år. Uppsatsen tar sitt avstamp och utgår ifrån Barnombudsmannens undersökning och de slutsatser som kom ut ur denna. Jag redogör för umgängesrätten, dels ur ett historiskt perspektiv och dels genom att gå igenom umgängesrätten så som den ser ut idag. Jag har också försökt att återge en bild utav vad beteendevetenskapen säger om barns behov, generellt sett, men mest med fokus på de behov som uppstår i samband med föräldrars skilsmässa. Jag har också genomfört en empirisk undersökning av en mindre tingsrätt i Sverige för att titta lite närmare på hur de förhåller sig till vissa utvalda frågor gällande umgängesrätten. Den huvudsakliga frågeställningen i arbetet har varit att försöka utröna, ur lag och förarbeten, hur beslut kring umgängets omfattning och utformning skall tas. Dessutom har jag haft för avsikt att utefter Barnombudsmannens tagna slutsatser och givna rekommendationer efter dennes undersökning, se efter vad lag och förarbeten säger på området för att därefter, genom egen undersökning, se hur man gör i verkligheten. Den undersökning som jag genomfört baseras på endast en tingsrätt i Sverige, varför denna givetvis inte kan vara representativ för rättstillämpningen i hela landet. Likväl är det dock ett exempel på hur rättstillämpningen kan se ut, i dagsläget, kring umgängesfrågor.