Organiserad brottslighet och vapen - en studie av det grova vapenbrottet

Sammanfattning: En rad uppmärksammade skjutningar i bland annat Malmö ledde under våren 2012 till en ökad opinion för att den befintliga vapenlagstiftningen behövde skärpas, speciellt vad gäller innehav av vapen där innehavaren har en anknytning till organiserad brottslighet. Att äga eller inneha ett skjutvapen beskrivs som en del av en kriminell livsstil och efterfrågan på skjutvapen kan till stor del tillskrivas de kriminella gäng som utgör den organiserade brottsligheten. Det grova vapenbrottet regleras idag i 9 kap. 1 § andra stycket Vapenlagen och utpekas i förarbeten som innehav av skjutvapen under former som medför att skjutvapnet kan befaras komma till brottslig användning. I förarbeten och praxis beskrivs omständigheter som talar för detta vara innehav av livsfarliga vapen utan lagligt användningsområde, innehav av en större mängd vapen samt om skjutvapnet har medförts på allmän plats. Praxis från tingsrätterna har dock anklagats för att inte vara enhetlig, vilket är ett rättssäkerhetsproblem. Som en reaktion på skjutningarna och de efterföljande offentliga diskussionerna lade regeringen under våren fram en ny proposition som syftade till att klargöra vilka omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömning av huruvida skjutvapnet kan befaras komma till brottslig användning. Lagförslaget ska därigenom bidra till en enhetlig rättstillämpning samt till att fler innehav bedöms som grova brott. I propositionen föreslås att i lagtext införa att särskild vikt ska läggas vid huruvida det är fråga om livsfarliga vapen, hur många vapen det har rört sig om samt huruvida vapnet har innehafts på en allmän plats, i ett fordon på allmän plats eller inom ett skolområde. Lagförslaget kodifierar alltså de omständigheter som redan finns i förarbeten samt i praxis. Frågan är dock om denna lagändring kommer innebära att fler innehav bedöms som grova då lagändringen inte innebär en ändring av rättsläget, utan endast bidrar till ett klargörande av detta. För att få fler innehav att bli bedömda som grova har föreslagits att ytterligare en omständighet införs nämligen att anknytning till organiserad brottslighet ska konstituera en sådan omständighet som ska beaktas särskilt vid klassificeringen. En sådan nykriminalisering måste uppfylla några generella krav. Handlingen måste ha ett straffvärde och nykriminaliseringen ska vara effektiv för att uppnå syftet med lagändringen. Att införa anknytning till organiserad brottslighet som försvårande omständighet vid klassificeringen av vapenbrott dock inte i enlighet med legalitetsprincipen då begreppen anknytning samt organiserad brottslighet är svåra att definiera. Lagändringen skulle även strida mot rätten till föreningsfrihet då den skulle innebära att vissa innehav straffas hårdare än andra baserat på den tilltalades anknytning till en viss grupp eller förening, en gärning som i sig saknar straffvärde. Ett annat förslag på en faktor som kan införas i lagtext istället för anknytning till organiserad brottslighet är en omständighet som liknar den försvårande omständigheten vid straffmätning i 29 kap. 2 § sjätte punkten BrB. Omständigheten skulle innebära att särskild vikt lades vid innehav som utgör led i en brottslighet som bedrivs i organiserad form. Denna skulle vara i enlighet med legalitetsprincipen och rätten till föreningsfrihet samtidigt som den genom att bidra till en enhetlig rättstillämpning skulle kunna öka antalet innehav som bedöms som grova.