Extra anpassningar i matematik : Hur tolkas och fungerar det?

Sammanfattning: Syftet med den här studien är att bidra med en bild av hur enskilda lärare och lärararbetslag förstår extra anpassningar i matematik. Lärararbetslags förståelse av matematiksvårigheter är avgörande för vilka elever som får extra anpassningar och hur dessa utformas.    I studien undersöks och skapas en bild av den förståelse som vuxit fram under de tre år som gått sedan lagändringen/genomförandet 2014. Studien har en hermeneutisk ansats och bygger på en enkät, studier av elevers skriftliga individuella utvecklingsplaner och två fokusgruppsdiskussioner med lärararbetslag för elever i årskurs 3. Empirin är tolkad utifrån det matematikdidaktiska och specialpedagogiska fältet med extra anpassningar som forskningsområde. Resultatet analyseras utifrån Goffmans teori om det främre rummet och med inspiration av analysmetoden Grounded Theory.    I resultatet framgår att lärarna inte uppfattar någon tydlig gräns mellan ledning och stimulans, och extra anpassningar. Lärarna uttrycker att de möter eleven där den är, anpassar och individualiserar och att det sker inom ramen för ordinarie undervisning. Lärarna ser inte extra anpassningar som något nytt efter lagändringen, utan något som har funnits med i undervisningen långt tidigare. Samtidigt beskriver lärarna att undervisning och material anpassas mer idag. I matematik är de extra anpassningarna tydligt målrelaterade, framförallt färdighetsbaserade, samtidigt som arbetssätten och arbetsformerna för anpassningarna inte tydliggörs.   I elevernas individuella skriftliga utvecklingsplaner är det ibland svårt att utläsa, om insatserna är en framåtsyftande planering eller en extra anpassning. Extra anpassningar dokumenteras och hanteras på olika sätt i de olika lärararbetslagen. Lärararbetslagen upplever dokumentationen som problematisk och tidskrävande.   I studien synliggörs styrkan av arbetslagsarbete. Lärarna i arbetslagen visar på en ambition att vilja förstå och följa skolans styrdokument.