Krävs det en ny sexualbrottslagstiftning? - En kritisk granskning av 2014 års sexualbrottskommittés slutbetänkande

Sammanfattning: Uppsatsen har sin utgångspunkt i det slutbetänkande 2014 års sexualbrottskommitté presenterade i oktober 2016. Fokus blir på de direktiv sexualbrottskommittén fick för att undersöka och ta fram ett förslag till en sexualbrottslagstiftning, som bygger på samtycke samt om och hur en oaktsamhetsbestämmelse skulle kunna utformas. Första delen av uppsatsen belyser lagstiftningsreformen från 2005, vilken hade till uppgift att stärka skyddet för varje persons sexuella integritet och självbestämmanderätt. 2008 års sexualbrottsutredning fick bl.a. i uppgift att utreda effekterna av 2005 års lagstiftningsreform, om skyddet hade stärkts eller fanns det fortfarande brister i lagstiftningen samt ta ställning till om en samtyckeslagstiftning borde införas i Sverige. 2008 års sexualbrottsutredning fann att skyddet för brottsoffret, när denna befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd inte var tillräckligt, vilket ledde till förslaget om en lagändring där hjälplöst tillstånd skulle ersättas med begreppet särskilt utsatt situation, vilket ansågs vidga och stärka lagstiftningen. Varken utredningen eller regeringen ansåg att samtycke skulle införas som ett av de primära brottsrekvisiten vid våldtäkt. 2013 ändrades sexualbrottslagstiftningen, vilket bl.a. ledde till att särskilt utsatt situation ersatte begreppet hjälplöst tillstånd. Vidare diskuteras vad som krävs för att ett införande av en samtyckeslagstiftning ska ses som rättssäkert. Legalitetsprincipen, konformitetsprincipen och skuldprincipen tas upp för att belysa de problem en samtyckeslagstiftning kan innebära. Tidigare kritik mot införandet av samtyckeslagstiftning grundade sig i problematiken rörande förutsebarhet och tolkning. I avsnittet finns även uttalande från både professor emerita i straffrätt, Madeleine Leijonhufvud och professor i straffrätt, Petter Asp om hur rättssäkerheten kring ett införande av samtyckeslagstiftning bör tolkas. Därefter sker en genomgång av 2014 års sexualbrottskommittés slutbetänkande, där de brister kommittén funnit med den nuvarande lagstiftningen och en praxisgenomgång av fall där lagstiftningen har brustit. Det görs övervägande om det räcker att komplettera den nuvarande lagstiftningen eller om den helt måste ändras, det slutgiltiga beslutet blev ett förslag till ny lagstiftning. Det följer sen ett avsnitt som belyser den kritik som funnits mot införandet av en samtyckeslagstiftning i Sverige och hur tidigare propositioner på området sett på frågan. Advokat Thomas Bodström (f.d. justitieminister), Fredrik Wersäll, Hovrättspresident i Svea hovrätt m.fl. uttalar sig om de positiva och negativa effekterna med en samtyckeslagstiftning. Vidare presenteras hur utformningen av lagstiftningen blir och varför oaktsamhetsansvar vid våldtäkt ska införas. Avsnittet avslutas med det lagförslag kommittén tagit fram i sitt slutbetänkande. De paragrafer som diskuteras i uppsatsen rör våldtäktsbestämmelsen, vilken får benämningen sexuellt övergrepp samt grovt sexuellt övergrepp och oaktsamt sexuellt övergrepp. Uppsatsen har även ett internationellt perspektiv, där sexualbrottslagstiftningen i Norge och Skottland förklaras. Norge har en lagstiftning likt den svenska där våldtäktsbestämmelsen bygger på våld och tvång, men har infört en oaktsamhetsbestämmelse som är av intresse för svensk lagstiftning. Skottlands sexualbrottslagstiftning bygger däremot fullt ut på samtycke, vilket ger en inblick i hur en samtyckeslagstiftning skulle kunna utformas i Sverige. Uppsatsen tar även upp statistik från de båda länderna, som visar hur oaktsamhetsbrottet i Norge tillämpas samt hur registrerade våldtäkter i Skottland har ökat sen införandet av en samtyckesreglering. Det föreslagna lagförslag som presenterats av 2014 års sexualbrottskommitté tillämpas sedan på två olika fall där friande domar utdömts. Tanken är att se om en samtyckeslagstiftning hade ändrat utfallet. I det första fallet som kallas ”Tenstafallet” blir utfallet friande både med tillämpandet av den nya samtyckesbestämmelsen samt oaktsamhetsbestämmelsen, medan i det så kallade ”Dominanssexmålet” skulle en samtyckeslagstiftning faktiskt kunna leda till en fällande dom både gällande sexuellt övergrepp (våldtäkt i nuvarande lagstiftning) och oaktsamhet. I den avslutande delen leder analysen fram till att det lagförslag 2014 års sexualbrottskommitté presenterade i sitt slutbetänkande inte bör införas, då det ses som en alltför stor förändring och utfallet av lagstiftningen inte kan garantera varken ett starkare skydd eller fler fällande domar. Dock finns det flera positiva inslag bl.a. förslaget på en oaktsamhetsbestämmelse.