Access and Benefit-sharing for farmers in developing countries

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Sammanfattning: The Food and Agricultural Organization of the United Nations uppskattar att så många som 840 miljoner människor är undernärda, de flesta av dem människor i utvecklingsländer. Samtidigt försöker många parter förbättra och skapa nya växtsorter som ger större skördar, ökade näringsvärden, och andra fördelaktiga egenskaper. Nya växtsorter kan få skydd genom den internationella immaterialrätten vilket gör att ägaren av ett sådant skydd ges rättigheter att begränsa de sätt som växtsorten används. Nya, förbättrade växtsorter är alltmer beroende av främmande genetiska resurser. Det potentiella värdet av dessa genetiska resurser uttrycks i värdet av den biologiska mångfalden. Länder med stor biologisk mångfald äger med större sannolikhet naturresurser av värde än länder med mindre biologisk mångfald, men kan också räkna med högre kostnader för att bevara den biologiska mångfalden. För att kompensera kostnaderna för många u-länder som har störst biologiska mångfald har internationella instrument infört en så kallad ”Access and Benefit-sharing” regim. Användare av genetiska resurser som finns i, och som innehas av ett land behöver få ett förhandsgodkännande och nå ömsesidigt överenskomna villkor med det land som tillhandahåller genetiska resurser innan användaren kan erhålla några genetiska resurser. I vissa fall gäller det ovan sagda också för ex-situ-bevarande. De fördelar som erhölls från nyttjandet av genetiska resurser skulle då delas med det land som tillhandahöll resurserna, eller i vissa fall delas med en stiftelse som ytterligare skulle fördela vinsterna med jordbrukare, och i synnerhet jordbrukare i utvecklingsländerna. Dock är fördelningen av vinsterna i första hand ett incitament för stater att bevara den biologiska mångfalden, inte för enskilda personer att göra det. Dessutom är många förmåner som förvärvas genom forskning inte anpassat till behoven i utvecklingsländerna, utan gäller grödor och tekniker som inte är lämpliga för utvecklingsländer. De fördelar som jordbrukare i utvecklingsländerna sannolikt direkt får se och ta del av förlitar sig fortfarande till stor del på de förbättrade växtsorter och tekniker som sannolikt kan bli skyddade av den internationella immaterialrätten. Dessutom kan den bevarade biologiska mångfalden fungera som ett skyddsnät mot effekterna av genetisk utarmning som kan uppstå i framtiden.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)