För vem gäller miljöbalken - vid räddningstjänst

Sammanfattning: Syftet med detta arbete är att klargöra hur begreppet ”verksamhet” och ”verksamhetsutövare” tolkas i miljöbalken (1998:808) samt hur balken allmänna hänsynsregler kan påverka verksamhet som styrs i annan lagstiftning, i detta fall verksamhet enligt lag om skydd mot olyckor (2003:778). Som utgångspunkt används ett rättsfall från Miljödomstolen i Växjö. Det skall dock påpekas att vid tiden för denna händelse var ännu inte lag om skydd mot olyckor införd utan domskälen baseras på en tidigare räddningstjänstlag. Miljöbalken infördes i svensk rätt den 1 januari 1999. I förhållande till annan lagstiftning skall den gälla parallellt. Målet med balken är att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. I detta arbete ställs ett antal frågor. I denna sammanfattning kommer jag i korthet att besvara dessa. En av dessa frågor är vad som krävs för att det skall anses utgöra en verksamhet? Här är mitt svar att alla som avser att genomföra en verksamhet eller åtgärd som inte är av försumbar betydelse anses utgöra en verksamhet. Avgörande för om det är en verksamhet eller en åtgärd är varaktigheten på det som skall genomföras. Kännetecknet för en verksamhet är att den har en längre varaktighet och regelbundenhet vilket inte en åtgärd har. Vad krävs enligt miljöbalken av en verksamhetsutövare? Enligt balken krävs att balkens allmänna hänsynsregler enligt 2 kap MB följs. För viss verksamhet krävs också exempelvis tillstånd enligt 9 kap MB. Vem kan vara verksamhetsutövare? Enligt balken kan alla vara verksamhetsutövare. Den gäller alltså såväl näringsidkare, föreningar, myndigheter samt enskilda. Finns det något som gör att ansvaret för en verksamhet kan växla mellan flera verksamhetsutövare? Ja i ett uppdragsförhållande där exempelvis uppdragstagaren inte följer de anvisningar som uppdragsgivaren ges kan det i vissa fall innebära att ansvaret enligt miljö-balken övergår till en ny verksamhetsutövare. Det kan dock konstateras att räddningstjänsten insatser styrs enligt lag om skydd mot olyckor vilket gör att ett uppdragsförhållande regleras enligt parallella lagstiftningar. Vilket ansvar har en räddningstjänst i sin tjänsteutövning i förhållande till verksamhetsbegreppet? Enligt den dom som refereras i detta arbete är räddningstjänstens insats-verksamhet att anses vara en del av en ordinarie verksamhetsutövare. I mina slutsatser konstaterar jag även att det finns viss samsyn mellan miljöbalken och lag om skydd mot olyckor när det gäller den enskildes ansvar vid olyckor. Jag konstaterar också att bristen på kunskap över vilka miljöeffekter en brand ger är betydligt lägre än när det gäller utsläpp av kemikalier. Detta påverkar också den riskhantering som enskilda, samhället och näringsidkare utför både när det gäller förebyggande och planering inför olyckor.