Bålstabiliserande träning vid ländryggssmärta : En experimentell single-subject design studie

Sammanfattning: Bakgrund: Ospecifik ländryggssmärta är en av de vanligaste orsakerna till att man söker hjälp inom primärvården. För långvarig, ospecifik ländryggssmärta är träning ett förstahandsval och fokus har under det senaste årtiondet legat på bålstabiliserande träning. Psykosociala faktorer som self-efficacy och rörelserädsla kan vara viktiga att beakta vid behandlingen då de spelar en roll i hur ländryggssmärtan utvecklas. Syfte: Att undersöka hur skattad smärta, self-efficacy och rörelserädsla samt funktionsnivå förändrades hos enskilda patienter med långvarig, ospecifik ländryggssmärta under och efter en intervention i grupp med bålstabiliserande träning. Metod: Designen var en A-B-A single-subject design (SSED). Smärtnivå, self-efficacy och rörelserädsla mättes med självskattningsformulär en gång per vecka under fas A-B-A och funktionsnivå före och efter avslutad intervention. Interventionen pågick under åtta veckor, en gång per vecka. Data presenterades visuellt och analys gjordes även av statistisk (2-SD band metod) och klinisk signifikans. Resultat: Analysen visade att skattad smärta, self-efficacy, rörelserädsla och funktionsnivå förändrades i positiv riktning hos flera patienter. Statistisk och klinisk signifikans varierade. Slutsats: Graderad bålstabiliserande träning i grupp under handledning av sjukgymnast verkar för flera av deltagarna ha en positiv effekt på såväl smärtnivå, self-efficacy, rörelserädsla som funktionsnivå. Eftersom SSED har en begränsad generaliserbarhet bör resultaten replikeras i ytterligare studier.