Åberopandet av anonyma vittnesuppgifter - En analys av intressekollisionen mellan fri bevisföring och den tilltalades rättigheter

Sammanfattning: Åberopandet av bevis i de svenska domstolarna styrs av principen om fri bevisföring, som ger parterna rätt att presentera de bevis de önskar, utan krav om att beviset ska ha tillkommit i enlighet med viss reglering. Från denna princip finns dock vissa undantag. Bevis som härstammar från en anonym källa har ansetts utgöra ett sådant undantag, på grund av oförenligheten med processrättens krav och principer. En process ska vara rättssäker och förutsebar. Kravet på rättssäkerhet kan delas upp i olika principer om tillvägagångssätt som måste följas. Det krävs att den tilltalade erhåller insyn till alla omständigheter som grundar domslut samt har rätt att motsäga och framföra egna ståndpunkter inför rätten. Bevisning ska, med vissa undantag, presenteras direkt och inför rätten. De bevis som presenteras ska även utgöra det bästa bevismaterialet. Processen ska vara muntlig och rätten äger endast döma på grundval av den bevisning som presenterats under huvudförhandlingen. Principer som dessa finns för att garantera en rättssäker process, där den tilltalades rättigheter tillgodoses på ett tillfredställande sätt. I bedömningen av om anonyma vittnesmål kan tillåtas spelar dessa principer en viktig roll, eftersom de hittills har ansetts hindra ett åberopande av vittnesuppgifter från en okänd källa. Praxis från Europadomstolen visar att anonyma vittnesmål inte under alla förhållanden står i strid med artikel 6, under förutsättning att försvarets rättigheter har blivit tillgodosedda. Detta innebär bland annat rätt till insyn och en möjlighet att motsäga presenterade uppgifter. Föreligger brist i det avseendet kan anonyma vittnesuppgifter tillåtas ändå, förutsatt att uppgifterna vinner stöd av annan utredning i målet. Frågan om anonyma vittnesmål har även behandlats i svenska domstolar, där HD i ett fall diskuterar tillåtligheten och bevisvärdet av ett bevis härstammande från en anonym källa, istället för direkt avvisning. Vittnen utgör, tillsammans med kriminalteknisk bevisning, det viktigaste bevismedlet för åklagaren i dennes strävan att binda den tilltalade till det åtalade brottet. Det är därför av yttersta vikt att vittnen vågar träda fram och sanningsenligt berätta vad de vet. Undersökningar från bland annat BRÅ visar att otillåten påverkan av bevispersoner är ett problem, vilket föranleder att alltfler rättegångar ställs in på grund av att kallade vittnen inte inställer sig vid förhandlingsdagen. Efter att SVT under 2012 presenterade en undersökning angående bevispersoners ställning i den rättsliga processen lyftes en debatt om tillåtande av anonyma vittnesmål, i syfte att stärka vittnesskyddet. Åsikter emot ett sådant införande har främst hävdat att den rättsliga processen inte längre skulle vara rättssäker, främst eftersom den tilltalades rätt till insyn och kontradiktion inte skulle kunna tillgodoses på ett tillfredställande sätt. Förespråkarna för en möjlighet att vittna anonymt har anfört att sådana rättssäkerhetsförluster kan kompenseras genom att den anonyma bevisningen erläggs ett lägre bevisvärde.