Ett Europa – en familjerätt? - En studie av möjligheten till en harmonisering av familjerätten inom Europeiska Unionen med Europakonventionen som grund

Sammanfattning: En mänsklig rättighet beskrivs som en så fundamental rättighet att varje enskild anses kunna hävda den gentemot det allmänna. Trots det ansågs det inte finnas något behov av ett mellanstatligt skydd innan andra världskriget. Då ansåg man att det var varje stats ensak hur de behandlade sina medborgare men efter andra världskriget aktualiserades nya krav. Detta ledde till att Europarådet bildades 1949 och en första version av Europakonventionen kom 1950 vilken trädde i kraft 1953. Efter Europakonventionens ikraftträdande har flertalet förändringar skett inom Europa, där bildandet av den Europeiska Unionen varit den mest framträdande tätt följd av öppnandet av Östeuropa. Idag ingår Europakonventionen i unionsrätten som en del av unionens grundläggande rättsprinciper. Trots detta finns inget externt krav på att unionen lever upp till rättigheterna i konventionen utan det ansvaret ligger på varje medlemsstat och först den dag unionen är part till konventionen har de en skyldighet att upprätthålla denna i sitt rättsutövande. Detta väcker ett antal intressanta frågor om hur det egentliga skyddet upprätthålls inom unionen samt hur en eventuell harmonisering av den familjerättsliga lagstiftningen skulle kunna genomföras. Om den alls kan genomföras i dagsläget. Flertalet röster höjs för att medlemsstaternas nationella lagstiftning bör närma sig varandra inom detta område vilket gör det till en aktuell och framåtblickande frågeställning. Uppsatsen har med denna bakgrund valt att undersöka om det finns en möjlighet till harmonisering av den familjerättsliga lagstiftningen inom unionen med Europakonventionen som utgångspunkt. Uppsatsen skall utgå från det minimiskydd som anges i de familjerättsliga artiklarna i Europakonvention vilka exemplifieras genom Europadomstolens avgöranden. Fokus kommer av naturliga skäl ligga på de artiklar i konventionen som behandlar familjen och de familjerättsliga frågorna. En harmonisering av familjerätten ställs i relation till såväl den nationella regleringens mål och syfte som unionens. Även de inom Europarådet och Europadomstolen rådande värderingarna iakttas. Inom unionen råder det en avancerad normhierarkisk struktur mellan såväl den nationella regleringen som den unions- och europarättsliga regleringen. Sammanfattningsvis så står den unionsrättsliga regleringen över medlemsstaternas nationella reglering och avgöranden. Tanken är dock att Europadomstolen skall verka sida vid sida med EU-domstolen och komplettera varandra utan att inkräkta på varandras befogenheter och områden. I realiteten blir detta svårt om de båda domstolarna skall handha liknande mål trots deras prioriteringar är vitt skilda. Europadomstolen har som högsta prioritet de mänskliga rättigheterna medan EU-domstolen prioriterar unionens syfte och mål samt dess inre marknad. Förutom detta råder det i dagsläget en stor diskrepans mellan den familjerättsliga lagstiftningen inom unionen. Av dessa ovan nämnda skäl kommer uppsatsen fram till att det i dagsläget inte skulle gagna de enskilda medlemsländerna inom unionen om den familjerättsliga lagstiftningen harmoniserades. Detta då unionen inte vill underkasta sig någon extern kontroll samtidigt som de familjerättsliga rättigheterna troligen kommer, vid en konflikt, få stå tillbaka för unionens egna prioriteringar.