Referentiell kohesion och temporal förankring i barns narrativer : Jämförelse mellan enspråkiga svensktalande och flerspråkiga engelsk-svensktalande barn

Sammanfattning: Andelen flerspråkiga barn i Sverige ökar och följdaktligen så även behovet av kunskap om deras språkutveckling. Flerspråkiga barns språkutveckling har visat sig skilja sig i viss mån från den hos enspråkiga barn och då normer för flerspråkiga barns språkutveckling saknas i logopedisk verksamhet idag finns en osäkerhet kring hur deras språkutveckling bör bedömas. Föreliggande studie ingår i det internationella forskningsnätverket COST Action IS0804 och ämnar utgöra ett litet bidrag till en växande databank om flerspråkiga barns språkutveckling, i detta fall i jämförelse med enspråkiga barns språkutveckling. Studien utgår från 100 narrativer berättade av sex- och sjuåriga enspråkiga svensktalande och flerspråkiga engelsk-svensktalande barn. Narrativerna eliciterades med hjälp av två bildsekvenser från bedömningsmaterialet MAIN och samlades in inom ramen för tre tidigare magisteruppsatser i logopedi från Uppsala universitet. Resultaten visar att de flesta deltagare förankrade sina narrativer i dåtiden, att de enspråkiga deltagarna förankrade sina narrativer mer konsekvent i ett tempussystem än de flerspråkiga deltagarna, samt att de flerspråkiga deltagarna oftare skiftade tempussystem i sina engelska narrativer. Vidare gjorde alla grupper av deltagare 75-78% av sina referentintroduktioner och 80-82% av sina referentupprätthållanden på samma sätt som förväntas av vuxna. Behärskning av temporal förankring visade sig således variera beroende på språkval och en-/flerspråkighet, medan behärskning av referentiell kohesion visade sig vara mindre beroende av språkval eller en-/flerspråkighet hos svensk- och engelsk-svensktalande barn i tidig skolålder.