”Vi pratar olika språk men här möts vi”

Detta är en Kandidat-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för didaktik och pedagogisk profession

Sammanfattning: I skolans läroplan står det att undervisningen bland annat ska utgå från alla elevers tidigare erfarenheter, språk och kunskaper. Trots att det skrivs fram i läroplanen kan flerspråkiga elever tvingas att rätta sig efter en enspråkig norm som i förlängningen kan leda till att eleven överger sitt förstaspråk (Cummins, 2008). Utifrån detta undersöker jag på vilket sätt lärare talar om elevers flerspråkighet som en resurs för deras lärande. Jag undersöker dels hur lärarna ser på elevers flerspråkighet i relation till deras undervisning och hur de beskriver att de använder flerspråkigheten som en resurs. Jag har intervjuat 6 lärare som undervisar flerspråkiga elever, dels klasslärare och dels lärare som har separata klasser i svenska som andraspråk. Jag har sedan analyserat min data dels utifrån Garcías (2009) begrepp subtraktiv-, additiv- och dynamisk flerspråkighet, men också med hjälp av begreppen social rättvisa och social praktik. Med hjälp av dessa begrepp har tre teman vuxit fram där jag funnit att lärarna har olika syn på flerspråkighet i relation till deras undervisning och därför också olika mål med elevernas språkanvändning och sin språkundervisning. Jag har också funnit att detta verkar vara kopplat till det stöd och de verktyg som lärarna uppger att de har för dessa elever. Detta innebär i sin tur att lärare kan behöva stöd av skolan för att få till ett samarbete med exempelvis modersmålslärarna för att få till ett arbetssätt som tar tillvara på elevernas tidigare språk och kunskaper.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)