”… och alla lärare tyckte det var jättekul, men ingen ville hjälpa till.” : Pedagogers tankar om raster och mobbning.

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på grundnivå från Stockholms universitet/Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen

Sammanfattning: Syftet med denna studie är att studera pedagogers syn och åsikter kring mobbning på skolgården och hur de vill arbeta för att motverka detta; genom till exempel övervakning eller rastverksamhet. Vi ville även undersöka om pedagoger upplevde att det fanns en skillnad mellan flickor och pojkars mobbning, och om detta påverkade deras arbete på rasten. Vi har i studien använt oss av ett sociokonstruktionistiskt perspektiv. Vi valde att genomföra intervjuer på fyra skolor med totalt fjorton personer. Intervjuerna analyserades sedan för att identifiera teman som reflekterade pedagogernas tankar. Resultaten visade att många pedagoger är positiva till rastverksamhet men har främst andra idéer på hur mobbning skall bekämpas på skolgården. Många pedagoger såg skillnader mellan flickor och pojkars mobbning, vilket stämde väl överens med tidigare forskning. För att motverka skillnader ville pedagogerna gärna blanda flickor och pojkar mer i lek. När det kom till pedagogers roll på skolgården visade det sig att många pedagoger ogillade titeln rastvakt, samtidigt som de sa emot sig kring denna roll då de efterlyste mer övervakning på skolgården.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)