Blanka stämningsansökningar. En undersökning av hur blanka stämningsansökningar förhåller sig till reglerna om ändring av talan och andra processuella regler.

Sammanfattning: En blank stämningsansökan saknar en redogörelse för omständigheter till stöd för yrkandet. Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka konsekvenser en blank stämningsansökan kan få för frågor om ändring av talan, res judicata, litispendens, preskription och preklusionsfrister. Uppsatsen är avgränsad till dispositiva tvistemål. Enligt 42 kap. 3 § RB har käranden rätt att komplettera en bristfällig stämningsansökan. Det är därför möjligt för käranden att ge in en blank stämningsansökan utan att riskera att talan avvisas. Undersökningen visar dock att på grund av förbudet mot att ändra väckt talan i 13 kap. 3 § RB kan en kärande som givit in en blank stämningsansökan inte åberopa en ny omständighet till stöd för sin talan. Käranden kan inte heller framställa ett nytt yrkande som stöder sig på väsentligen samma grund. En sådan komplettering av en blank stämningsansökan skulle utgöra en otillåten ändring av talan. Bestämmelserna i 42 kap. 3 § RB och 13 kap. 3 § RB är därför till sina ordalydelser oförenliga i de fall då käranden har väckt talan genom att ge in en blank stämningsansökan. En kärande som ger in en blank stämningsansökan i syfte att hinna väcka talan inom viss preklusionsfrist eller för att förhindra preskription riskerar vidare att göra rättsförluster. Eftersom det utgör en otillåten ändring av talan att komplettera en blank stämningsansökan kan käranden i stället ha försuttit sin chans att väcka talan i de fall då talan ska väckas inom viss tid. Att käranden ger in en blank stämningsansökan utgör däremot inte något hinder för rättens möjligheter att pröva om det föreligger rättegångshinder på grund av res judicata eller litispendens.