Vad kan vi tillåta? En normativ teori om otillåtet risktagande

Sammanfattning: När jag kom i kontakt med begreppet gärningsculpa, som är en nödvändig brottsförutsättning, under mina straffrättsstudier här vid Lunds Universitet slogs jag av att det, såvitt gäller just gärningsculpan, krävs en icke oväsentlig bedömning av domstolarna som saknar adekvata riktlinjer. I denna uppsats har jag därför försökt att: A) Beskriva svensk straffrätt gällande den straffrättsliga konstruktionen gärningsculpa, såsom den beskrivs av straffrättsprofessorn Nils Jareborg, B) Belysa den brist jag anser att konstruktionen innehåller, vilket är avsaknaden av en sammanhållen och enhetlig normativ teori gällande vilka handlingar eller underlåtenheter som kan anses utgöra tillåtet eller otillåtet risktagande, samt förklara varför detta faktiskt är en brist, samt C) Beskriva grunddragen en kandidat till ovan nämnda normativa teori, vilket jag gjort med hjälp av normativ etisk teori, därför att detta ämnesområde behandlar just den typ av teori som saknas i gärningsculpabedömningen. Att så faktiskt är fallet är också något jag argumenterar för i texten. Den teori jag finner vara mest lämpad för ändamålet är en konsekventialistisk teori som tar i beaktande alla berörda parters intressen.