Den omarbetade ISA 610 - att ta fram en ny standard inom revision

Sammanfattning: ISA 610 är en revisionsstandard som en revisor kan använda sig av för att söka vägledning kring omfattningen av god revisionssed vid användandet av internrevisionens arbete. Standarden ska i år omarbetas och den nya versionen av standarden kommer att träda i kraft i december 2013. Syftet med denna uppsats är att undersöka vad själva förändringen innebär samt hur detta kan tänkas påverka revisionen och dess användare. Jag har en huvudfråga i uppsatsen samt en underfråga som jag vill besvara och dessa är: Innebär förändringen av ISA 610 en större detaljreglering av standarden och kan förändringen tänkas medföra en kvalitetsförändring av revisionen kring internrevisionens arbete? Vilket sätt att formulera en standard kan rekommenderas inom revision? I Europa och USA har det historiskt sett funnits två dominerande sätt att formulera standarder. Dels det regelbaserade och dels det principbaserade tillvägagångssättet. De olika metoderna har både för- och nackdelar. Bohlin som är av författarna som jag presenterat i uppsatsen, har antytt på att det regelbaserade tillvägagångssättet som använts mer i USA kan vara en anledning till att fler redovisningsskandaler skett just där och inte i övriga världen. Han menar på att användarna av standarden får en tendens att sluta tänka när standarder blir mer detaljerade och regelbaserade, att de endast följer en checklista som ett detaljerat regelverk kan föra med sig. Genom exempel i uppsatsen har jag visat på att det bästa sättet enligt mig att sätta en standard inom revision är en blandning av de båda tillvägagångssätten. Jag menar att regler måste finnas med så att revisorer har riklinjer att gå efter, men ett utrymme för revisorns professionella bedömningar är också viktigt så att standarden kan användas och appliceras på det specifika företagets eller den specifika situationens förutsättningar. Förändringen av ISA 610 innebär att standarden går mot att bli mer detaljerad, däremot är den långt ifrån helt detaljreglerad. I den omarbetade standarden finns det fortfarande utrymme för revisorns professionella bedömningar och standarden har således hamnat någonstans mellan de båda tillvägagångssätten. Eftersom revisorsnämnden redan sedan innan rekommenderat revisionsbyråer att ge extra interna riklinjer kring standarden till sina revisorer, tyder det på att ett förtydligande kring standarden var nödvändigt. Jag tror inte att förändringen kommer att påverka revisionskvaliteten kring internrevisionen i Sverige, eftersom de förtydliganden som skett troligtvis redan funnits inom revisionsbyråerna.