Oaktsam våldtäkt – också ett övergrepp? - En analys av 2014 års sexualbrottskommittés förslag om att införa ett oaktsamhetsansvar för våldtäkt

Sammanfattning: För att en person ska kunna straffas för våldtäkt enligt svensk rätt krävs det att denne har haft uppsåt till gärningen. Det innebär att personen måste ha varit medveten om alla de omständigheter som medfört att gärningen är att betrakta som en våldtäkt, exempelvis att den utsatte sov eller tvingades till de sexuella handlingarna. Detta krav på uppsåt har i ett flertal fall, där den tilltalade frikänts enbart på grund av bristande uppsåt, lett till protester både från allmänheten och från personer inom rättsvetenskapen. Med anledning av den debatt som förekommit tillsattes år 2014 en utredningskommitté, 2014 års sexualbrottskommitté, som bland annat fick i uppdrag att överväga möjligheten att införa ett oaktsamhetsansvar för våldtäkt. Resultatet blev en utredning som presenterades i oktober 2016, som innehåller ett förslag om att genom en särskild bestämmelse kriminalisera oaktsam våldtäkt. Förslaget innebär att det ska räcka att gärningsmannen misstänkte eller verkligen borde ha misstänkt att det förelåg sådana omständigheter som medför att gärningen objektivt sett är att betrakta som en våldtäkt, exempelvis att den andra personen sov. Syftet med följande framställning är att utreda och analysera förslaget om ett oaktsamhetsansvar för våldtäkt, särskilt med utgångspunkt i brottsoffers behov av upprättelse och principen om att klandervärda handlingar ska kriminaliseras. Uppsatsen utreder om dessa intressen kan tillgodoses genom förslaget, för att på så sätt svara på frågan om bestämmelsen bör införas i svensk rätt. Särskild vikt läggs vid det genomslag bestämmelsen kan tänkas få i praktiken. För att utreda detta genomförs bland annat en rättsfallsanalys där bestämmelsen appliceras på omständigheterna i ett antal rättsfall där den tilltalade har frikänts från våldtäkt på grund av bristande uppsåt. Resultatet av tillämpningen i rättsfallsanalysen är att de tilltalade i en knapp majoritet av fallen har varit grovt oaktsamma. Utifrån detta resultatet förs ett resonemang kring hur bestämmelsen kan komma att tillämpas i olika typer av situationer. Bedömningen är att den sannolikt kommer kunna leda till fällande domar i flera typer av situationer där den nuvarande regleringen inte gör det. Den föreslagna bestämmelsen kommer därför troligtvis medföra att klandervärda handlingar i större utsträckning än tidigare kan lagföras med stöd av bestämmelsen. Bestämmelsen kommer sannolikt även kunna bidra till ett ökat skydd för brottsoffer, där upprättelse och ett erkännande från samhället ges. Den slutsats som dras i uppsatsens avslutande del är att bestämmelsen bör införas i svensk rätt, men att det alltjämt kommer finnas klandervärda sexuella handlingar som inte omfattas av bestämmelsen.