Påverkan på tal- och språkproduktion vid transkraniell magnetstimulering, TMS, hos personer med hjärntumör

Sammanfattning: När en individ drabbas av hjärntumör kan det vara aktuellt med intervention i form av neurokirurgisk resektion. I de fall där neurokirurgisk intervention krävs görs om möjligt en preoperativ kartläggning av individens språk i syfte att identifiera känsliga språkområden i kortikala strukturer. I dagsläget används nTMS, navigerad transkraniell magnetstimulering, som genom att temporärt slå ut funktionen i specifika kortikala områden är en användbar metod för nämnda syfte. Patienten får då benämna bilder föreställande substantiv samtidigt som fokala delar i hjärnan stimuleras enskilt med magnetstimulering. Syftet med föreliggande studie var att undersöka huruvida benämningsförmågan av substantiv förändrades vid nTMS hos personer med hjärntumör och på vilket sätt, samt om tumörlokalisation påverkade deltagarnas benämning vid nTMS-undersökning. Samtliga deltagare i studien var patienter med hjärntumör som tidigare undersökts med nTMS på en neurofysiologisk klinik vid ett sjukhus i sydöstra Sverige. Undersökningarna filmades och har sedermera utgjort materialet till datainsamlingen i föreliggande studie. Analys gjordes på grupp- och populationsnivå, där grupperna skapades utifrån deltagarnas tumörlokalisationer. Resultatet visar att benämningsförmågan förändras då ett antal olika språkliga fenomen uppkom vid preoperativ testning med nTMS. De fem vanligaste fenomenen på populationsnivå var tvekljud, latens, inskottsljud, uteblivet svar samt oprecis artikulation. Vid jämförelse på gruppnivå framkom att ingen signifikant skillnad föreligger avseende tumörlokalisation. Resultatet kan tyda på att språkets neurofysiologi består av samarbetande komplexa nätverk. Resultatet kan också styrka teorier om tumörinducerad plasticitet.