Biologisk åldersbestämning ur ett träningsplaneringsperspektiv : En sammanställning av somatiska mätmetoder

Sammanfattning: Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka vilken eller vilka somatiska mätmetoder som har störst tillämpbarhet för att praktiskt genomföra en biologisk åldersuppskattning för en tränare. Metod För att besvara studiens frågeställning har sökningar genomförts i databaserna PubMed och Google Scholar. Information har även sökts i relevant facklitteratur inom barn- och ungdomsträning samt i relevanta studiers referenslistor. Resultat Tre somatiska mätmetoder kunde presenteras i form av tid för högst tillväxtspurt (PHV) av Mirwald et al (2002), Fysiskt utvecklingsindex (KEI) av Bauer från 1982 (Tonkonogi & Bellardini 2012, s 25) och uppskattad vuxenlängd mot Tannerkriterierna (PAH) (Khamis & Roche 1995; Cumming et al 2017). Resultatet indikerar att KEI-metoden är den mätmetod som har störst validitet (r > 0,89). För praktisk tillämpbarhet verkar en kombination av PHV och PAH-metoderna vara mest lämpad för en biologisk åldersuppskattning för tränare i en fältmiljö. Slutsats Studiens slutsats är att tränare rekommenderas att använda sig av en kombination av PHV och PAH. De är två metoder som används flitigt inom den internationella litteraturen och verkar kunna användas ihop för att indikera tiden för PHV, som är en frekvent använd indikator för vilka delkapaciteter som är träningsbara för en individ i puberteten. Nyckelord: biologisk ålder, peak height velocity, predictive adult height, tannerkriterierna