Intensivvårdssjuksköterskans roll vid traumaomhändertagande: En enkätstudie

Sammanfattning: Trauma är idag den vanligaste dödsorsaken för människor under 45 års ålder och innebär en skada på vävnader och organ till följd av en olycka. Inom svensk traumasjukvård arbetar läkare och sjuksköterskor efter ett strukturerat arbetssätt, ATLS-konceptet, i det initiala traumaomhändertagandet. Intensivvårdssjuksköterskans kompetens och kunskap har visats fördelaktig för behandlingsresultatet vid omhändertagandet av traumapatienter på akutmottagningens traumarum, vilket även tidigare studier påvisar. Därför är det av intresse att undersöka om intensivvårdssjuksköterskan är en del av traumateamet på svenska sjukhus. Studiens syfte är att beskriva intensivvårdssjuksköterskans roll vid det initiala omhändertagandet av traumapatienten. Studiens design är kvantitativ och data samlades in via ett frågeformulär, beståendes av åtta frågor, som besvarades av 18 (N= 18) intensivvårdssjuksköterskor vid 18 olika sjukhus i södra Sverige. Resultatet visar att intensivvårdssjuksköterskans medverkan vid det initiala traumaomhändertagandet saknas på många sjukhus samt att det finns skillnader i hur olika sjukhus använder intensivvårdssjuksköterskans kompetens vid omhändertagande av traumapatienter. Resultatet visar även skillnader i vilken roll intensivvårdssjuksköterskan har då hon medverkar vid traumaomhändertagandet samt att skillnader finns avseende kraven på intensivvårdssjuksköterskans utbildningsnivå. Resultatet visar också att intensivvårdssjuksköterskan blir en del av kontinuiteten i det akuta vårdförloppet då hon medverkar vid det initiala traumaomhändertagandet. Diskussionen betonar vikten av intensivvårdssjuksköterskans helhetsperspektiv i samband med det initiala traumaomhändertagandet, utifrån hennes medicinska och vårdteoretiska kompetens, för att förstå och visa intresse för patienten i dennes situation. Intensivvårdssjuksköterskans medverkan vid det initiala traumaomhändertagandet kan innebära kontinuitet och trygghet för patienten samt bidra till en mer optimal vård, vilket skulle kunna leda till ett minskat lidande för patienten.