Det är barn överallt, precis överallt! : En essä om frånvarande pedagoger och kunskapens betydelse i förskolan

Sammanfattning: Min vetenskapliga essä tar sin utgångspunkt i två självupplevda berättelser tagna ur mitt yrkesliv inom förskolan. Dilemmat handlar om frånvarande pedagoger och deras oförmåga att hantera den stora barngruppen i krävande situationer. Jag upplever att barnen kommer i kläm på grund av pedagogernas handlande och min känsla av att inte kunna tillgodose barnens behov skaver inom mig. Jag upplever att egna tolkningar av förskolans styrdokument och okunskapen hos pedagoger gör att barnen blir lidande och att pedagoger kan upplevas som frånvarande. Syftet med min essä är att undersöka kunskapens relevans för att handla professionellt i krävande situationer. Jag ställer mig frågande till kunskapens betydelse för att kunna hantera den stora barngruppen under svåra förhållanden, och hur påverkar pedagogernas etiska förhållningssätt handlandet? Vidare funderar jag över hur förskolläraren kan använda sitt ledarskap för att hindra osämja i arbetslaget när vissa pedagoger inte levererar. Jag har använt essä som metod för min undersökning vilket har gett mig möjlighet att reflektera över mina praktiska erfarenheter samt möjligheten att tolka problemet ur andras perspektiv. Med hjälp av teorier som berör praktisk kunskap, makt, ledarskap, och etik har jag vridit och vänt på mitt dilemma för att skapa mig nya perspektiv på problemet. Mina diskussioner med litteraturen har påvisat vissa svårigheter som kan uppstå mellan förskollärare och barnskötare på grund av skillnader i utbildning, kompetens och uppdrag. I reflektionen över mitt dilemma kommer jag också fram till att det är viktigt att ett arbetslag består av kompetenta pedagoger med praktisk erfarenhet. Jag kommer även fram till att det kan vara en fördel att det finna minst en utbildad förskollärare per avdelning för att med sin teoretiska kunskap kunna möta barnens behov i verksamheten utifrån de ålägganden som kommer från ledningen och skolverket.