Vem ska fostra barnen?

Sammanfattning: Fostran i svensk förskola och i samhället har sett olika ut i olika tidsepoker. Lagar har ändrats och samhället har moderniserats. Barn har gått från att enbart ha blivit fostrade i hemmet till att också fostras i förskolan. I styrdokumenten för förskolan skrivs det fram att förskolan har ett uppdrag att fostra barn och i samverkan med vårdnadshavare verka för barns utveckling och lärande (Lpfö 98 rev 2016). Enligt Fjellström (2004) finns det inga lagar och förordningar för hur olika fostranssituationer ska se ut, utan detta styrs av normer och värderingar som de som fostrar erhåller. Uppdraget i förskolan är komplext, då läroplanen lyfter att vi i förskolans verksamhet ska fostra barnen, men inte hur fostransuppdraget ska genomföras. Juul (2006) belyser vikten av en jämställd kommunikation mellan vuxna och barn, där man samspelar med varandra på ett givande och tagande sätt. Mot denna bakgrund vill vi undersöka vårdnadshavares och förskollärares samsyn på fostran. Studien kommer att utgå ifrån fostransteori som innebär att man utifrån ett jämlikt och ömsesidigt tillvägagångssätt fostrar barnen (Juul & Jensen, 2009). Metoden som användes var kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare och fyra vårdnadshavare. Genom intervjuerna har det framkommit att fostran ses som ett ämne som inte diskuteras särskilt ofta samt att vårdnadshavare och förskollärare upplever samverkan kring fostran på olika sätt, men de är överens om att normer och erfarenheter speglar deras sätt att se och utföra fostran. I samsyn med Fjellströms (2004) åsikter i sin studie, har vår studie visat på att fostran styrs av normer och åsikter, därför anser vi att ämnet är relevant att diskutera vidare.