Patienters upplevelse av nutritionsproblem vid behandling av mag- och tarmcancer : En litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Mag- och tarmcancer är en cancer som kan drabba flera olika organ i magen, bland annat magsäck, bukspottskörtel och tarmarna. Bland symtomen finns illamående, kräkningar och minskad aptit. Symtomen kan orsaka nutritionsproblem eftersom personerna inte får i sig tillräckligt med näring. Studier visar att sjuksköterskor inte anser symtom kopplade till nutritionsproblem vid mag- och tarmcancer är lika prioriterade att behandla och förebygga, som att behandla och förebygga smärta. Denna litteratursammanställning förväntas kunna vara ett värdefullt kunskapsunderlag för sjukvårdspersonal som möter patienter med mag- och tarmcancer för att kunna uppmärksamma deras behov. Syfte: Syftet med studien var att undersöka patienters upplevelser av nutritionsproblem i samband med behandling av mag- och tarmcancer Metod: En litteraturstudie baserad på fem vetenskapliga artiklar som redogjorde för studier genomförda med kvalitativ design, analyserades med hjälp av Graneheims och Lundmans beskrivning av manifest innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att patienterna påverkades av nutritionsproblem på flera olika sätt. De upplevde svårigheter med att äta, oönskad viktnedgång och minskad ork. Nutritionsproblemen påverkade patienternas livskvalitet negativt. Slutsats:. Det visade sig att patienterna upplevde att de hade förväntningar på sig från omgivningen om att äta mer än de vad de klarade av. Patienterna genomlider redan en svår sjukdom som många inte överlever, och borde besparas påtryckningar från omgivningen. Det framkom att patienterna hade svårt att äta. Svårigheterna berodde dels på fysiska problem som minskad aptit och smakförändringar. Aptitlösheten hade påverkan på patienternas livskvalitet, vilket inte är konstigt eftersom de på grund av aptitlösheten inte kan äta och går därmed ner i vikt och får mindre energi. Konsekvensen av att inte kunna äta var minskad ork och oönskad viktnedgång, patienterna ville säkert innerst inne kunna äta som vanligt, men finns det ingen aptit efter mat blir det en svårighet.