Var det New Deal som tog USA ut ur den stora depressionen?

Sammanfattning: Den stora depressionen är fortfarande högaktuell. Det stimulanspaket som nu genomförs i USA, genomförs eftersom det finns en bred uppfattning om att New Deal fungerade. Men förklaringarna på vad som hände under depressionen skiljer sig åt. Allmänhetens bild av den stora depressionen skiljer sig ofta från experternas. I amerikanska läroböcker lärs det ut att president Roosevelt tog USA ut ur den stora depressionen genom New Deal. Men bland nationalekonomer och ekonomihistoriker så invänder många sig mot att New Deal förkortade den stora depressionen. I denna uppsats har jag gjort en litteraturstudie av några nationalekonomers förklaringar av den stora depressionens orsak och vägen ut. Vad som orsakade den stora depressionen är omdebatterat liksom hur USA tog sig ur den. Det finns många förklaringsmodeller för vad som hände. Den stora depressionens början är inte klart definierad. Vissa hävdar att den började med börskraschen 1929, andra att den började med bankkrisen 1930. Vad som dock är tydligt är först och främst att depressionen hade kunnat undvikas om Federal Reserve agerat ”lender of last resort”. För det andra så hade depressionen inte blivit så djup om det inte vore för att penningmängden sjönk mycket drastiskt mellan 1929-33, även detta hade Federal Reserve kunnat undvika. En viktig lärdom är att Federal Reserve har en oerhörd makt och att det går mycket fel när de missköter den. I uppsatsen ska jag besvara huruvida New Deal tog USA ut ur den stora depressionen. Efter mina studier vill jag poängtera att man inte bör tala om New Deal som helhet. Istället bör man prata om de reformer som genomfördes. Detta eftersom det både förekom bra och dåliga reformer. För att besvara frågan om huruvida New Deal tog USA ut ur den stora depressionen måste jag tyvärr svara både ja och nej. Vad som talar för New Deal var bland annat monetära reformer och insättningsgarantin. Vad som fick USA att komma ur den stora depressionen var när FDR tillät dollarn att depreciera år 1933. Dollarn deprecierade hela 59 %. Efter denna händelse så ökade bankers utlåning, penningmängden ökade, output ökade och ekonomin började återhämta sig. Insättningsgarantin var också viktig för att förhindra nya bankrusningar. Det dröjde dock länge innan USA kom ur depressionen. Vad som talar mot New Deal som lösning på den stora depressionen är desto mer. Oförutsägbara reformer skapade regimosäkerhet vilket i sin tur gjorde så att investeringarna inte tog fart. Detta förlängde depressionen avsevärt. För höga löner förlängde depressionen med upp till 7 år, enligt Harold Cole och Lee Ohanians beräkningar. Resurser felallokerades då prismekanismen sattes ur spel. Priser på jordbruksprodukter skulle höjas på konstlat vis genom att förstöra delar av skörden. Företag skulle ägna sig åt ”rättvis” konkurrens vilket hindrade gynnsam konkurrens och kreativ förstörelse. Lönerna tilläts inte att falla. Dessutom är det tveksamt om ekonomin gynnades av att många sattes i arbete av staten. Hur produktiva des offentliga jobben var kan man fråga sig. Enligt Romer var stimulanserna under New Deal små och de gav inte avsedd effekt. I kommande kriser ska vi därför inte använda oss av finanspolitik. Jag hävdar att man inte kan stödja sig på New Deal för att berättiga keynesianska stimulansåtgärder. Federal Reserve skapade den stora depressionen och det var monetära reformer som tog USA ut ur den stora depressionen, inte keynesiansk finanspolitik.