Undervisning i samverkan : Om samverkan mellan lärare och elevassistenter inom grund- och gymnasiesärskolan

Sammanfattning: I denna studie undersöks samverkan mellan lärare och elevassistenter inom grund-och gymnasiesärskolan. Studien är induktiv och syftar till att beskriva olika uppfattningar kring samverkan och dess förutsättningar samt påverkan på elevers utveckling och lärande. Till detta har en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer och en fenomenografisk analysansatsanvänts. Fem lärare och fyra elevassistenter från olika skolor och olika kommuner har intervjuats.  Dataanalysen mynnade ut i fem beskrivningskategorier; att vara delaktig, att ta ansvar utifrån den egna yrkesrollen, att dela ett gemensamt synsätt, att hitta en personkemi och en kontinuitet i gruppen samt att motivera till utveckling och lärande. Studien visar på att en fungerande samverkan anses skapatrivsel på arbetsplatsen samtidigt som den anses kunna gynna elevers utveckling och lärande. Studien lyfter även fram problematiken kring otydliga roller, ansvarsområden och ledarskap i samverkan, bland annat till följd av olika utbildningsbakgrunder och otydliga direktiv i styrdokument. Personkemi, kontinuitet i personalgruppen och en öppen kommunikation får därför en särskilt viktig betydelse för lärares och elevassistenters möjligheter att finna den samsyn och tydlighet kring roller och ansvarsområden som samverkan kräver. Studien innehåller också diskussionsfrågor, vilka kan användas som underlag för utvecklingsarbete. Därmed utgör studien även ett yrkesrelevant bidrag för speciallärare.