Erfarna hästpraktiserande veterinärers subjektiva bedömning av hältor hos hästar som longeras i trav.

Sammanfattning: Skador relaterade till rörelseapparaten är den vanligaste orsaken till att hästar be-handlas av en veterinär. Det ställs stora krav på veterinären som bedömer hältan för att hästen ska få en korrekt diagnos. Tidigare studier som gjorts, där överens-stämmelsen mellan veterinärers subjektiva bedömning av hältor jämförts, har visat på att samstämmigheten är otillfredsställande. Inga av dessa studier har undersökt hur samstämmiga veterinärer är vid bedömning av hältor hos häst som longeras i trav. Syftet med denna studie var att titta på överensstämmelsen mellan erfarna hästpraktiserande veterinärers subjektiva bedömning av hältor hos häst som long-eras i trav. Syftet var även att se om överensstämmelsen var bättre bland de vete-rinärer som hade en specialistutbildning med inriktning häst. 43 stycken veterinä-rer bedömde 60 stycken 20 sekunder långa filmsekvenser i en webbaserad enkät. Filmerna föreställde halta och ohalta hästar som longerades i ett varv. Veterinä-rerna graderade hältan för varje ben på en skala från 0 till 5 där 0 grader är ohalt och 5 grader en hälta där hästen inte belastar det onda benet. De angav även vilket ben de skulle välja att börja utreda vid en eventuell hältutredning. Detta ben skulle motsvara primärhältan. Resultaten från enkäten analyserades med hjälp av Cohens och Fleiss’ kappa. Den indelningen för kappa som användes för bedömning av överensstämmelsen mellan deltagarna var < 0,3 för dålig, 0,3-0,5 för acceptabel, 0,51-0,8 för bra och > 0,8 för mycket bra överensstämmelse. För Cohens kappa, för vilket ben som de skulle välja att börja utreda, blev medianen 0,42 och Fleiss’ kappa blev 0,34. Vid analys av gradering av hältan blev medianen för Cohens kappa 0,30 och Fleiss’ kappa blev 0,24. Veterinärer utan specialistutbildning fick ett något högre Cohens kappa än de med specialistutbildning vad gäller vilket ben de skulle välja att börja utreda. Denna skillnad var dock inte statistiskt signifikant (p=0,22). Slutsatsen från denna studie är att överensstämmelsen mellan erfarna hästpraktiserande veterinärers subjektiva bedömning av hästars rörelsemönster som longeras på volt är acceptabel vad gäller vilket ben som de vill börja utreda vid en eventuell hältutredning, knappt acceptabel vad gäller gradering av hältan och överensstämmelsen blir inte bättre av att veterinären har en specialistutbildning med inriktning häst. Resultaten tyder på att det finns ett behov av objektiva hjälpmedel vid bedömning av hältor hos häst som longeras i trav som komplement till den utredande veterinärens bedömning.